En liten Futureturnering i Schweiz blev sista anhalten på 28-åringens brokiga proffskarriär. Efter att ha vunnit första matchen drog sig Pim-Pim ur turneringen och lämnade inte bara rackethallen i Zürichförorten Fällanden utan också drömmen om att ta sig tillbaka till toppen.

– Jag vet att jag kan slå alla de bästa i världen men det spelar ingen roll när jag inte längre brinner för att göra det, säger den tidigare världsnian och tar en tugga av salladen i matsalen på spelarhotellet.

Hans karriär har inbringat bland annat tre ATP-titlar men också kantats av stora skadeproblem och en rad mindre lyckade comebackförsök.

Men den här gången var det annorlunda. Pim-Pim är skadefri, minst lika vältränad som på storhetstiden och hans spel håller en så hög nivå att det var bara en tidsfråga innan han åter skulle stå på tenniscirkusens stora scener.

– Jag vet men jag längtar inte dit. Det har gått upp för mig här att jag är färdig med det här livet, säger Pim-Pim.

Jag längtar efter att få vara hemma och laga middag.

Pim-Pim har vardagslängtan.

Minuterna innan vi träffas har han meddelat sitt beslut till hustrun Johanna, sin pappa Leif och till tränaren Magnus Norman som hjälpt Pim-Pim under den sex månader långa satsningen som var tänkt skulle lägga grunden till ett antal framgångsrika år på touren.

– Jag har haft perfekta förberedelser och bästa tänkbara uppbackning från olika håll, säger Pim-Pim som för två veckor sedan slog Teymuraz Gabashvili i Davis Cup och med det gick från 749 till 537 på rankingen.

Den lilla Futureturneringen i Schweiz var tänkt att bli nästa anhalt på resan tillbaka och SvD var på plats för att beskriva hur det ser ut på tennisens bakgård som Pim-Pim bara skulle göra ett kort gästspel på innan det var dags för stora uppgifter.

Johanna och parets 15 månader gamle son Leo var med på resan och Pim-Pim trivdes ypperligt. Han lekte med Leo, bytte blöjor, snackade med konkurrenter som inte kunde förstå vad en före detta världsnia gjorde på deras nivå och ja, allt var bra fram till det han skulle göra det han var där för att göra.

– Jag kände det redan under matchen och när jag tränade dagen efter blev jag helt övertygad om att tiden är inne att lämna det här bakom mig, säger Pim-Pim som bröt turneringen där han i första omgången besegrat 1308-rankade Mate Pavic från Kroatien.

Gästspelet på bakgården blev kortare än tänkt men framför allt förvandlades anhalten till ändstation.

Ledsamt?

– Inte ett dugg. I fem år har jag kämpat mot skador och mitt mål har varit att komma i positionen att kunna välja vad jag vill göra. Där är jag nu och jag har fattat mitt beslut.

Säg inte att du kämpat i fem år för att ge dig själv valmöjligheten att lägga av?

– Jag menar inte riktigt så. Självklart har jag hela tiden haft ambition att komma tillbaka och spela i många år.

Men?

– Det viktigaste var ändå att bli skadefri och ge mig själv chansen. Om jag inte gjort det hade jag nog gått och grubblat resten av livet. Nu behöver jag inte göra det för nu vet jag att jag är färdig med det här trots att jag är frisk och vältränad. Jag kan inte riktigt peka på varför jag tröttnat på det här livet men vet att jag gjort det.

Du har lagt av tidigare för att komma tillbaka och vad säger att det inte blir så igen?

– Den gången var jag tvungen att sluta medan jag nu väljer att göra det. Skillnaden är enorm.

Alla blir väl trötta på jobbet ibland. Borde du inte ha stålsatt dig och genomlidit några månader för att få reda på om du känt annorlunda då du klättrat på rankingen och åter spelat inför storpublik på ATP-touren?

– Det hade inte gjort någon skillnad. Man kan alltid vänta en dag till men jag har lovat mig själv att inte göra det.

41 personer såg hans sista match och det gick ett sus bland dem då stackars Mate Pavic duckade eller slängde sig undan för att inte bli träffad och i värsta fall skadad av Pim-Pims fruktade serveprojektiler.

Dagen efter kvitterade Joachim Johansson ut de 1240 kronor som blev hans prispengar i sista turneringen.

Totalt har han spelat in runt tio miljoner kronor och ovanpå det tjänat ett antal miljoner kronor på reklam.

Är du ekonomiskt oberoende?

– Det är inget jag vill gå in på. Jag känner ingen brådska med att börja jobba men självklart vill jag göra det så småningom.

Med vad?

– Inte en aning. Jag tycker fortfarande om tennis och är gärna involverad på något sätt.

Men hans närmaste planer är av slaget att väl ytterst få vill byta med honom.

– Jag längtar efter att få vara hemma och laga middag. Det har jag inte gjort på ett halvår då jag stuckit iväg tidigt på morgonen och kommit hem sent.

Då hustrun Johanna uppmuntrade Pim-Pims satsning hade hon ingen annan möjlighet än att ta ett uppehåll i sin egen golfkarriär för att sköta markarbetet i familjen där sonen Leo nu kommer att få se mycket mer av sin pappa.

– Det blir underbart att få mer tid för honom och nu är det också min tur att stötta Johanna i det hon vill göra, säger Pim-Pim.

Hans succécomeback i Davis Cup-laget väckte stora förhoppningar om långt avancemang då ankaret Robin Söderling plötsligt fick uppbackning av en tidigare saknad stark andreman.

Nu är läget åter mycket dystert inför sommarens kvartsfinal mot Serbien.

Men Pim-Pim är lättränad och alla vet att han är en matchspelare som även efter lång frånvaro kan släcka stjärnor med sin fruktade serve och hårda forehand.

Så?

– Nej, nu är det skillnad mot tidigare då jag hållt dörren öppen trots att jag varit ganska dåligt tränad. Nu har jag slutat och det blir inte aktuellt med Davis Cup någon mer gång.