I Modos omklädningsrum, längst in i det allra heligaste av Swedbank Arena som är den moderna hockeyskapelse som ersatt klubbens klassiska Kempehallen, behandlas Peter Forsberg inte bättre än någon annan spelare i laget.

Man tycker kanske annars att en storstjärna som Forsberg skulle fått en central plats i omklädningsrummet, så att säga mitt i smeten.

Men inte.

Tvärtom, faktiskt.

Centralplatsen är reserverad för lagkaptenen Per Svartvadet. Och Forsberg? En av Modoledarna konstaterar att ”Peter fick ta den plats som blev över…”.

Den finns längst in till vänster, i ett ganska avlägset hörn, på en bänk som Forsberg delar med Modos kanadensare Jeff Ulmer och amerikanske målvakten Mike Morrison.

Det passar Forsberg perfekt. Han är en omklädningsrummets man, en sådan som gjort det speciella snacket och den särskilda atmosfären i ett hockeylags omklädningsrum till en livsstil.

–Jag gillar träningarna, det man gör tillsammans med lagkamraterna. Vi snackar, fikar, käkar lunch tillsammans, sånt är viktigt. Det är en livsstil och en gemenskap som är svår att slå. Jag tror att det kommer att bli väldigt tomt den dagen allt är slut. Det kan bli långa dagar då...

Och när är det slut? Vad driver Peter Forsberg till den ena comebacken efter den andra, efter den ena skadan värre än den andra?

–Det som driver mig är just kamratskapet i ett lag, att jag har kul och att jag tycker att jag fortfarande har något att ge. Jag vill bevisa att jag fortfarande kan spela hockey på toppnivå och sedan ta beslutet att sluta själv. Jag vill inte att någon läkare eller någon annan ska ta det beslutet åt mig. Den dagen det är dags att kliva av, vill jag göra det på mina egna villkor. Jag skulle gärna spela tio år till om det kändes bättre i foten.

Det är just det där hockeykunnandet, den envisa envisheten och den enorma revanschlustan som gång på gång ställt Peter Forsberg i händelsernas centrum. Han har aldrig sökt uppmärksamheten, bara fått den på köpet med sin superstjärnstatus inom ishockeyn.

– Ibland blir jag så trött på all uppmärksamhet. Jag vill inte stå i centrum och vara någon alla ska prata med, att hela tiden behöva tänka på vad jag säger. Men samtidigt är det ju svårt att göra något åt det, säger Peter.

Så Peter försöker i stället se positivt på sin roll som jagat hockeyvillebråd. Ta den både på gott och ont.

–Nu när jag gjorde comeback så visste jag vad som väntade; helst skulle jag bara velat spela matchen utan att någon brydde sig speciellt. Men jag försöker tänka positivt, att det är kul att folk faktiskt bryr sig om vad jag gör.

Forsberg kunde, naturligtvis, valt att återvända till vilken klubb som helst i elitserien. Men ingen av de elva klubbarna utanför Örnsköldsvik gjorde sig ens besvär att försöka värva Forsberg. Modo är lika naturligt för honom som pitepalt för pitebon och saffranspannkaka för gotlänningen, om nu de exemplen tillåtes.

Ö-vik är ”Foppa-land”.

Så i Sverige är det bara Modo som gäller för Forsberg. När han insåg att han inte skulle klara av att ta en plats i NHL den här säsongen, och den svenska nyförvärvs-deadlinen närmade sig, var Modo det naturliga steget.

– I NHL hade jag tagit upp en del av lönesumman under lönetaket. Det hade inneburit att klubben inte kunnat värva nytt; jag hade bara tagit en plats, och det hade inte känts bra om jag inte kunnat spela. Här är det annorlunda; ingen påverkas om jag inte kan spela, jag tar ingen energi från laget.

Ingen rör Forsberg på hemmaplan.

Dubbel hemmaplan, till och med.

Swedbank Arena, precis vid Ö-viksfjärden i centrala staden, är inte bara en investering för hockeyklubben Modo utan också ett monument i glas och betong över den affärsverksamhet som Peter bedrivit mellan dusterna på isen.

När Kempehallen blev för gammal och trött och Modo ville bygga nytt, då öppnade Forsberg plånboken och garanterade bygget.

Peter och pappa Kent sköt genom gemensamma bolaget Forspro till pengar för att klubben skulle kunna bygga arenan. 2007 köptes paret Forsberg ut av klubben, men för Ö-vikarna är arenan intimt förknippad med Peter Forsberg.

Forspro är ett av de bolag Peter och Kent äger ihop. Under det forsbergska paraplyet finns också Pforce och Tvillingsta Golf AB.

De elva åren i NHL har lagt en solid ekonomisk grund för Peter Forsberg. Bara lönen från de fyra NHL-klubbarna Colorado Avalanche (första året Quebec Nordiques), Philadelphia Flyers och Nashville Predators uppgår till, exakt, 65405213 dollar. Omräknat till dagens penningvärde knappt 550 miljoner kronor. En dryg halv miljard att lägga till inkomsterna från Modo och diverse reklamupplägg.

Plus företagsverksamheten.

Forsbergs affärsverksamhet, som började med en del i travhästen Orbit Air – och fortsatte med klasshästarna Tsar d’Inverne och Adrian Chip – har nu expanderat till delägarskap i en flyglinje, till svenska försäljningsrättigheter för de så kallade ”Foppa-tofflorna”, till delägarskapet i en vackert belägen golfbana och till de just nu på grund av konjunkturläget skrinlagda planerna på ett hotellbygge. I Ö-vik, givetvis.

”Foppa-tofflorna” – som de egentligen inte får kallas eftersom namnet ”Foppa” är varumärkesskyddat – är de lufthålade plastsandaler i obeskrivliga färger som blivit ett av de säkraste tecknen på att Sverige inträtt i sommartiden eller att du hamnat på sjukhus där vanligtvis 50 procent eller fler av personalen bär Forsbergs plasttofflor. Höga Kusten Flyg tog upp kampen mot SAS om rutten Stockholm–Örnsköldsvik och vann den.

Forsbergs kompis Markus Näslund, numera i New York Rangers, är också delägare i bolaget som startades för att hjälpa näringslivet i den ångermanländska kommunen – och därmed, intelligent uträknat, också på sikt den forsbergska affärsverksamheten som också omfattar ett litet delägarskap i IT- säkerhetsföretaget Clavister.

– Jag vet vad som händer i bolagen, men jag tar ingen större aktiv del. Jag vill koncentrera mig på hockeyn och inte splittra mig. När karriären är över, då kommer jag naturligtvis att vara mer aktiv i affärsverksamheten. Jag har väldigt mycket att lära, men det gör jag gärna när det är dags, säger Peter.

Affärshjärtebarnet är Veckefjärdens golfbana, mycket naturskönt belägen precis vid infarten till staden. Banan kostade 45 miljoner kronor att anlägga, och den invigdes i augusti 2003.

Forsberg är en hängiven golfare, hcp 6, han tillbringar en stor del av sin fritid på banan och han har satt sin egen prägel på den – bland annat genom långa och ingående diskussioner om hålens utformning med banarkitekten Tommy Nordström.

Det är verkligen en forsbergsk golfbana: banans klubbhus ligger på Golfbanevägen 21. Forsberg är medlem nummer 21 i klubben, och hans bollar är märkta med nr 21.

En tillfällighet? Inte då: hans hockeytröjenummer 21 är ytterligare ett forsbergskt varumärke och har varit det sedan Peter Forsberg på våren 1990 bytte juniortröjan med nr 24 till seniordito med just nr 21.

– Golfbanan betyder väldigt mycket för mig. Jag är där nästan varje dag under sommaren.

Men än så länge ligger snön bländvit och tung över golfbanan, och temperaturen i Ö-vik just nu, drygt 20 grader kallt, tyder inte på någon snar förändring.

Golfen får vänta.

Just nu betyder hockeyn allt för Peter Forsberg.