Men ta nu inte löftet om nakenvandring bokstavligt utan som ett sätt att beskriva världstvåans enorma favoritskap.

För bollen är ju trots allt rund, allt kan hända i idrott och ja, det gäller att ta till klyschor för att förklara hur Söderling ska kunna snuva Federer på hans 14:e Grand Slam-titel.

Föreställ er för en kort stund att Robin inte är svensk utan ryss, fransman, britt, amerikan, ja, vad som helst – någon blågul tennissupporter som ändå skulle trott på honom i dag?

Nej, just det.

Sexfaldige Paris-segraren Björn Borg tycker att det är en 50-50-match, Robins tränare Magnus Norman säger 30-70 och jag ändrar de 10-90 jag inför semifinalerna hade på en final mellan Federer och Söderling.

20-80 nu och förändringen beror på vad som hände i semifinalerna där svensken genom sin bragdvändning mot Gonzalez visade att han är ännu större än vi haft anledning att tro och där Federer var illa ute mot del Potro.

Söderling är inne i den där zonen eller bubblan som idrottsmän ibland talar om då de inte riktigt kan förklara varför de vinner utan säger att allt bara sker med något slags automatik. Den zonen var Federer i under fyra (!) år men numera är inte allting så självklart för honom.

Visst stärks han på ett sätt av de tuffa matcher han tagit sig igenom på Roland Garros men förmodligen har de både mentalt och fysiskt slitit mer på honom.

I dag har han sin hittills största och förmodligen sista chans att ta den enda Grand Slam-buckla han saknar.

I dag kan han tangera Pete Sampras rekord på 14 Grand Slam-titlar.

Allt som behövs för Federer är att han besegrar en 25-rankad svensk som visserligen är i kanonslag men som han ändå har 9-0 inbördes mot och som aldrig tidigare överlevt tredje omgången i Grand Slam.

Det innebär att de flesta tycker att Federer s-k-a vinna. Även han själv trots att Roger Federer i dag inte är lika bra som då han var som bäst vilket innebär att han förlorat sitt tidigare kompakta övertag på motståndarna. För bara några år sedan gick Federers motståndare lättade av banan och vinkade glatt till publikken om de bara kommit hyggligt hedersamt undan. I dag går de in på banan för att besegra honom.

Ändå skulle en förlust i Paris-finalen vara ett svårt bakslag för honom inte bara i denna turnering utan en smäll kan få konsekvenser även på sikt.

Tänk er vilken skillnad på en Federer som kommer till Wimbledon med en Paris-titel i bagaget mot en Federer somn förlorat fyra raka Paris-finaler. Vinner han finalen håller jag honom som klar favorit i Wimbledon och även i höstens US Open om inget oförutsett inträffar på vägen dit.

Favoritskapet mot Robin sätter en enorm press på den tidigare suveräne världsettan som inte ens under sin främsta period lyckades i Paris men så har grus också alltid varit hans sämsta underlag.

Varför då 80-20 i hans favör när Söderling ju faktiskt tillfogat gruskungen och världsettan Nadal inte bara dennes första Paris-förlust utan också hans första förlust i en grusmatch i bäst av fem set (48-1).

Det handlar absolut inte att det skiljer 60 procent i skicklighet mellan Federer och Söderling, långt därifrån.

Däremot handlar det om att Federer är (har varit?) en mardrömsmotståndare för Robin Söderling. Schweizaren har alla de vapen och all den variation i spelet som bland andra Ferrer, Nadal, Davydenko och Gonzalez – Söderlings motståndare från tredje omgången och framåt – saknar.

Visserligen försökte Gonzalez att utnyttja Söderlings svaghet i djupledsspelet men chilenaren har inte det register Federer förfogar över.

Världstvåans taktik är given:

•att spela lågt och kort på främst Söderlings backhand och även om svensken så här långt sett ovanligt bekväm ut då han några gånger hamnat i de situationerna är det en helt en annan sak när hans akilleshäl blir systematiskt utnyttjad vilket kommer att ske i dag.

•att slå många kickservar mot Robins backhand och även i duellerna pressa svensken riktigt högt och djupt i banan på backhand där det är så svårt för motståndaren att få kraft i slagen.

Men tänk om, säger tänk om Robin Söderling i dag plötsligt hanterar också dessa situationer på samma suveräna sätt som han tidigare i turneringen löst uppgifter som tyckts mer eller mindre omöjliga.

Osvuret är kanske ändå bäst.

Mest därför att bollen är rund och att allt kan hända i idrott.