I takt med att världens protester mot den kinesiska regimens övergrepp i Tibet breder ut sig hamnar IOK och sommar-OS i Peking allt oftare i skottgluggen. Som en följd kommer sannolikt OS-facklans väg till Peking i augusti mötas av protester och banderoller. I Istanbul, Paris, London, San Francisco, Buenos Aires, Canberra och Söul blir det spridda visslingar och (bu)rop?

Det är knappast vad IOK har tänkt sig. Och det är definitivt inte vad företagen Coca-Cola, Samsung och Lenovo, som sponsrar fackelevenemanget med hundratals miljoner, har hoppats få i utbyte. Även övriga olympiska och globala TOP-sponsorer (Atos Origin, GE, Johnson-Johnson, Kodak, Manulife, McDonald’s, Omega, Panasonic och Visa) fruktar att olympisk goodwill förvandlas till politisk badwill. Och värre kan det knappast bli för IOK.

För vad händer när lågan så småningom når Tibet och Lhasa, under midsommarhelgen den 19–21 juni?

Arrangörerna hävdar med emfas att stafetten ska ta den planerade vägen. Och är det egentligen så genomtänkt att låta bergsklättrare ta den olympiska lågan till nya höjder på Mount Everest i samma område i maj?

De fem kommande månaderna lär bli en hård prövning för IOK. Upploppet är minerat – inte minst till följd av att IOK envist fokuserat på det egna varumärket och negligerat mänskliga rättigheter och yttrandefrihet med hänvisning till FN.

När idrottens mäktigaste organ valde belgaren Jacques Rogge till ny ordförande, efter Juan Antonio Samaranch, i Moskva för knappt sju år sedan innebar det en viktig vändpunkt för den olympiska organisationen. Rogge, kirurg till professionen, sydde snabbt ihop en mer modern affärsverksamhet.

Långsiktiga ekonomiska mål och väl underhållet varumärke var ledstjärnor.

Det var också med kommersiella förtecken som Peking, tre dagar före valet av Jacques Rogge, röstades fram som olympiska värdstad, 2008. Ingen annan sommarolympiska värd har utsetts med sådan klar majoritet.

Men de politiska skygglapparna och kommersiella huvudintresset kan nu bli kostsamt. För om idrottsmän och kvinnor liksom ledande statsöverhuvuden börjar dra öronen åt sig när det gäller sommar-OS i Peking sprider sig olusten till sponsorerna. Där finns de tolv huvudsponsorerna som pytsar in drygt sex miljarder kronor per fyraårsperiod.

Och en förtroendekris har IOK inte råd med. Även om den olympiska rörelsen numera ekonomiskt kan överleva ett uteblivet sommarspel och ett uteblivet vinterspel.

Det blir ingen bojkott av sommar-OS i Peking. Men det blir en lång het sommar för IOK.

Fotnot: IOK har idag 115 ledamöter varav tre svenska, Gunilla Lindberg, Arne Ljungqvist och Pernilla Wiberg.