Det är lite för kort tid fram till tisdagskvällens avspark på Bay-Arena i Leverkusen för att vetenskapligt kunna belägga om den lille argentinaren bildligt talat har ögon i nacken.

I väntan på ytterligare fördjupning av den tyske (!) professorn Norbert Hagemanns teorier, framförda i senaste Uefa-magasinet, om Barça-anfallarens blickfång och problemlösning får Michael Ballack & co göra jobbet ute på planen.

Tysklands tidigare lagkapten, som tackat för sig i landslaget sedan han efter skada uppfattat det som om Joachim Löw bjudit honom tillbaka med armbågen, var 2008 med och förlorade EM-finalen mot Spanien; innehållande Barcelonaspelare som Puyol, Xavi, Iniesta och Cesc Fabregas.

Leverkusen döptes för tio år sedan till "Neverkusen" då man förlorade ligan på mållinjen och även CL-finalen (mot Real Madrid).

Puyol hällde än mer salt i tyska sår genom att nicka in enda målet i VM-semifinalen 2010.

Michael Ballack, 35, kan även sluta ögonen och erinra sig det smärtsamma ögonblicket i slutminuten då han som Chelseaspelare våren 2009 såg Iniestas yttersida segla upp i krysset på Stamford Bridge och skicka Barcelona till Champions League-final och efterföljande seger mot Manchester United.

Revanschlusten borde således vara stor hos den välväxte mittfältaren med de vassa armbågarna och dobbarna som stannade på 98 landskamper.

Men är Bayer 04 Leverkusen (grundad år 1904) verkligen en germansk utmanare mäktig att rubba cirklarna för Barcelona? Knappast över två matcher.

Tyskarna vann visserligen alla tre hemmamatcherna i CL-gruppen (2–1 mot spanska Valencia, 2–1 mot Chelsea, 2–0 mot belgiska Genk). Men Barcelona gjorde sammantaget tolv mål på de tre tillfällen spelprogrammet sände katalanerna bort från Camp Nou.

Att borta är bra för Josep Guardiolas bolltrillande banderiljärer understryks av att man på de senaste nio resorna i Europa bara har förlorat en gång.

Eftersom Real Madrid ryckt i ligan är det fullt fokus på att vinna CL för tredje gången på fyra säsonger.

Bayer Leverkusen, uppbackat av en läkemedelsjätte, har bara spelat i Bundesliga sedan 1979. Redan 1988 vann man Uefa-cupen med den sydkoreanske publikfavoriten Bum-Kun Cha (52 mål på 185 matcher).

Efter Berlinmurens fall var klubbens sluge manager Reiner Calmund snabb att värva östtyska stjärnor som Ulf Kirsten och Andreas Thom.

Brassarna Jorginho och Paulo Sergio skulle följa, liksom Rudi Völler, som avslutade karriären i Leverkusen (1996) och som vid två tillfällen tränat laget och nu är klubbdirektör.

Klubben, som av hävd fokuserat mer på medelklassfamiljer än fabriksarbetare personifierat av lagkaptenen/praktpojken Simon Rolfes, döptes för tio år sedan till ”Neverkusen” då man förlorade ligan på mållinjen och även CL-finalen (mot Real Madrid). Det var första gången en klubb som inte vunnit sin nationella liga nådde finalen.

Innevarande säsong har varit skadedrabbad. Den senaste olyckan inträffade när anfallaren Eren Derdiyok trampade på glas hemma i egna huset och syddes med sju stygn. Den 23-årige schweiziske landslagsmannen leder den interna skytteligan med sex mål i Bundesliga och har även nätat två gånger i CL.

Inte heller mittfältaren Sidney Sam är att räkna med efter en lårskada. Unga, hungriga landslagsaktuella mittfältaren Lars Bender och anfallaren André Schürrle är dock tillbaka i gott slag. Även den målfarlige mittbacken/mittfältaren Michal Kadlec, Tjeckien, sporras av den internationella utmaningen, liksom spelförande brassen Renato Augusto, landslagsman tre gånger under 2011.

Managern Robin Dutt har gjort en sen förstärkning då han lånat kroatiske landslagsmannen, högerbacken Vedran Corluka.

Dutt, 47, kan möjligen matcha Josep Guardiola när det gäller klädmode vid sidlinjen, men som spelare håller han inte alls samma snitt.

Istället tillhör Dutt en ny generation tyska tränare, till skillnad från gamla storspelare som Jupp Heynckes och Felix Magath. Dutt spelade och tränade sig igenom många mindre klubbar i den södra landsänden (SpVgg Hirschlanden, TSV Korntal, TSV Münchingen, FV Zuffenhausen, SKV Rutesheim, TSG Leonberg, TSF Ditzingen) innan han via Stuttgarter Kickers och Freiburg gjorde sig ett namn i Bundesliga.

Nu står han inför sitt livs match på samma sätt som unge landsmannen Heiko Vogel i Basel gör inför mötet med Bayern München.

Att det blir en tysk vår i Champions Leauge står redan klart när finalen (19 maj) äger rum på Allianz Arena i München. Återstår att se om det då finns plats för inhemska aktörer.