Det är bara några timmar kvar tills OS-elden fladdrar till och slocknar på Fågelboet.

I sexton långa dagar har nästan allt fokus legat på idrotten: på Usain Bolts världsrekord och Michael Phelps guldjakt, på Kinas medaljfest och svenska misslyckanden. På segrar, fiaskon, dramatik, skador och jakt på sekunder. På hundratusentals glada volontärer och miljoner stolta åskådare.

Det är den ena sidan av Kinas OS.

Men bakom de närmast perfekt regisserade spelen som avgjorts med militärisk precision och under massiv övervakning finns en annan.

Kinas oliktänkande är oroliga för att uppmärksamheten på landet ska minska när över 20 000 journalister flyger från Peking på måndag och tisdag.

Journalisten och författaren Zhou Qing är en av den kinesiska regimens fränaste kritiker. Världen måste fortsätta att skriva om bristen på mänskliga rättigheter i Kina även när OS är över, säger han:

– Det finns en direkt koppling mellan trycket från väst och utvecklingen av mänskliga rättigheter. Det är viktigt att ni fortsätter. Vi klarar inte det här arbetet själva.

Ett av Kinas löften var att spelen skulle leda till bättre mänskliga rättigheter. Men så blev det inte, säger Zhou Qing:

– De flesta vanliga kineser känner inte ens till det löftet. Regeringen har aldrig haft tanken att spelen skulle förändra något. Det största målet var att visa upp Kinas styrka.

Zhou Qing har kämpat mot rädslan nästan 20 år. Han har fängslats, misshandlats, förföljts, hindrats och övervakats.

1989 deltog Zhou Qing i protesterna på Himmelska fridens torg. Idag lever han under ständig bevakning:

– Jag övervakas överallt, av poliser och av vakter. Självklart vet de var jag är. De övervakar min telefon, avlyssnar mig och kollar mina e-mejl. De har koll hela tiden.

43-åringen skrattar, rättar till glasögonen på näsan och drar handen genom det halvlånga håret innan han fortsätter:

– Ibland ringer polisen och säger att jag inte behöver gå ut. Ibland frågar de vad jag ser på TV-n. Det är ett outhärdligt sätt att leva. Jag har inget privatliv, säger Zhou Qing.

Men det har varit mycket värre. Efter massakern på Himmelska fridens torg 4 juni fängslades Zhou Qing ganska snabbt och fick 2,5 års fängelse.

Där misshandlades han av vakter och tvingades slåss med andra fångar för att överleva. Han torterades, blev av med sex tänder och skadade ena armen svårt efter att ha suttit i isoleringscell med handfängsel:

– De satt så hårt att det kändes ända in i benet, säger Zhou Qing och visar upp ett ilsket rött ärr. Och när det blir kallt eller regnar blir jag alldeles stel. Då kan jag varken skriva eller hålla i en penna.

Men ärren sitter också kvar i själen. Även om det har gått 17 år sedan han släpptes ur fängelset tänker han på det varje dag:

– Jag har fortfarande mardrömmar om det som hände. Den vanligaste är att jag försöker rymma - men sedan fångar vakterna mig.

Under de senaste åren har Zhou Qing avslöjat vedervärdigheter i Kinas livsmedelsindustri, reportage som han fått internationella priser för. Hans böcker har getts ut på tyska, franska, italienska, ryska, japanska och engelska.

Dock inte på kinesiska, men det värsta ändå vore om myndigheterna ger sig på hans 15-årige son, säger Zhou Qing.

– De kan fråga mig om jag inte vill att de ska gå bra för honom i skolan ibland. Den pressen är svår.

Oavsett OS kommer situationen för de mänskliga rättigheterna kommer att bli bättre i Kina, säger Zhou Qing. Men det kommer att gå minst 50 år innan det är bra.

– Självklart har jag tvekat ibland och undrat om det är värt uppoffringen. Men man kan inte bara tänka på att få mat för dagen. Man måste jobba för friheten. Annars är det inget fullständigt liv.

Kina arrangerade OS i skuggan av landets brist på mänskliga rättigheter.

Och den skuggan ligger kvar långt efter att OS-elden släcks.