Toini Gustafsson Rönnlund vann både 5 och 10 kilometer i OS 1968.

Sedan dess har hon väntat på en arvtagare – en olympisk individuell guldmedaljör på damsidan.

När Charlotte Kalla tog chansen satt Toini klistrad framför sändningarna från Vancouver.

– Jajamen. Jag laddade hela eftermiddagen. Det är fantastiskt, så stort, så stort. Jag tror inte att hon vet hur stort det är, säger Gustafsson Rönnlund.

Väcker det gamla minnen?

– Ja … Vänta lite, nu ringer det en gång till. Assar, gå och svara i den andra telefonen … Vi fortsätter.

Hur kände du framför tv:n?

– Jag satt och höll tummarna och räknade sekunder. Men det kändes hela tiden att hon skulle vinna. På slutet var jag lugn.

Hur starkt är det att vinna i OS-debuten?

– Det är ju fantastiskt. Jag trodde inte att hon skulle klara det. Det är alltid en anspänning.

Varför är hon bäst?

– Hon har ju en bländande teknik och en bra syreupptagningsförmåga. I uppförsbackarna är det ingen som tar henne. Det visade hon ju i Tour de ski häromåret.

Thomas Wassberg, en annan olympisk hjälte (fyra OS-guld), tror på en rolig OS-fortsättning för Charlotte Kalla och det svenska damlaget:

– Det ser intressant ut inför stafetten. Inte guld kanske, men en medalj.

Wassberg menar att det är enklare att ta medalj i OS än att stå på pallen i en världscuptävling då de ledande nationerna får ställa upp med fler åkare.

– För mig var det så i alla fall. Och Charlotte Kalla har ju varit bäst ett par gånger förut. Det är egentligen ingen skillnad. Det svåra med OS är att så många tokar runt omkring trissar upp det.