SvD kan i dag berätta att det officiella OS-målet för Sveriges olympiska kommitté är tio medaljer. De räknar alltså inte med att medaljregnet blir lika intensivt som i Turin för fyra år sedan. De vinterspelen slutade med 14 svenska medaljer varav sju guld.
Det var ett helt exceptionellt utfall.
Men SOK hoppas på tvåsiffrigt igen.
– Sveriges mål är tio medaljer. Lyckas vi med det i Vancouver har vi också etablerat oss på en helt ny nivå, säger Stefan Lindeberg, SOK:s ordförande.
SvD listar ovan de tio största medaljchanserna.
Sett till de svenska stjärnornas säsong så här långt är SOK:s prognos helt rimligt mål. Men nog borde SOK siktat ännu lite högre.
Visst. Den svenska truppen är sammantaget lite sämre än förra gången, och utdelningen i Turin var över all förväntan.
Och visst. Konkurrensen på ett OS är mördande – det är säsongens stora mål och nästan alla kommer att vara i toppform då.
Men vecka efter vecka i vinter har allt fler tunga och unga stjärnor klivit upp på världscuppallarna. När även de alpina åkarna till sist hittat medaljformen – idag kan Anja Pärson slå till i super-G i Cortina igen –finns det all anledning att vara optimistisk.
Och nog borde också svenskarna bli ännu bättre i Vancouver?
Man ska räkna ungefär så här: för att någon ska räknas som medaljhopp på allvar bör man ha stått på pallen i en världscuptävling eller ännu hellre i ett mästerskap före OS.
Och om sedan var tredje medaljchans faktiskt också leder fram till en prispall är det riktigt bra.
Historiskt sett är SOK:s mål tufft. Tio nya medaljer är inget vinterrekord – men inte långt ifrån. Det har de svenska vinterolympierna bara släpat hem tre gånger tidigare.
Två gånger var det i svartvitt, i stillbild och med hjälp av bambustavar: Cortina 1956 och St Moritz 1948.
En gång var det i fyrfärg och med guldstänk: Turin 2006.
Samtidigt är tio medaljer en nivå som norrmännen bara missat fem gånger...
• Hetast av alla OS-hopp är förstås iskalla Helena Jonsson. Hon har ensam fyra feta medaljchanser i skidskytte och om vi ska tro henne har hon mycket kvar att ge.
Risken att hon toppat för tidigt är ganska liten. Det snacket kan vi släppa; det är självklart alltid bättre att lyckas inför ett OS än tvärtom.
Och hon har bara kommit upp i 90 procent av OS-formen hittills, säger hon själv.
Till det kommer damstafetten. Och till det kommer också Anna Carin Olofsson-Zidek, som dominerar världscupen bakom Helena Jonsson.
I det perspektivet blir skidskyttelandslagets eget mål – en medalj – lite löjligt. Nästan alla kommer nog att se det som ett misslyckande.
Möjligen är det bra i den interna psykologin för att minska pressen. Men ribban borde lagts högre än så.
Mål som är lätta att nå är meningslösa.
