Jalle Jungnell, Bernt Sjöberg och Anette Wilhelm efter bronsmatchen i paralympics i Turin 2006.
Foto: SCANPIX
– Jag kan inte ta i för mycket, för om jag tar i så att de ihopsydda musklerna spricker är det riktigt illa, säger Jungnell.
Lag Jungnells skipper Jalle Jungnell brukade alltid säga att det är rejält att bryta ryggen för då blir man i alla fall aldrig sämre. 34 år efter motorcykelolyckan fick han veta att man faktiskt kunde det. Jungnell fick i höstas en fjättrad ryggmärg, något tre procent av alla ryggmärgsskadade kan få.
Han förstod att något var fel när han började tappa känsel i vänster hand i slutet av oktober.
– Två veckor senare började det i höger hand och då fattade jag att det var något lurt, jag tappade till och med känseln i kinden och då började jag bli riktigt orolig, säger Jungnell.
Han åkte till ett sjukhus i Sverige, som dock inte kunde göra rätt analys. Då skickade han röntgenbilderna till en läkarvän i Denver, som rekommenderade operation. Den 8 december opererades Jungnell i Denver.
– De kapade muskler, flyttade dem, sågade av utskotten och slängde i papperskorgen, sågade isär ryggmärgen och böjde upp, sen tog de ultraljud. Det är en ganska avancerad grej och det blev operation i elva timmar. Efter det fick jag ligga helt på rygg stilla utan att ens lyfta huvudet i sju dagar, säger Jungnell.
Efter 20 dagar fick han flyga hem till Sverige och det var då han fick, som han beskriver med egna ord, ont så in i helvetet i ryggen.
– Det var outhärdligt, det har varit så jävligt att man inte vill vara med. Men runt 18–20 januari började det helt plötsligt släppa.
TT: Var du rädd att missa Paralympics?
– Både och. I det läget jag var i januari sket jag i vilket. Hade det inte varit en lagsport hade jag struntat i allt. Och det är en jättestor risk att jag inte kommer att vara så bra som jag vill vara och var i november. Nu börjar jag komma i gång men känner att jag inte kan ta i för mycket, för om jag tar i så att de ihopsydda musklerna spricker är det riktigt illa, säger Jungnell.
Läkarnas första prognos att han skulle vara ”på benen” efter en vecka och kunna börja träna igen efter nyår var fel. Jungnell har gått en kamp mot klockan för att hinna bli frisk till Paralympics som startar den 13 mars. Curlinglaget inleder då mot Schweiz och spelare senare samma kväll mot Korea.
Som skipper är det han som ska leda laget och Handikappidrottsförbundets målsättning är tydlig: det ska bli bättre än bronset i Turin för fyra år sedan.
– Det är så otroligt kul att åka till en turnering och veta att vi har chansen att ta en medalj. Vi har verkligen chansen men några garantier finns inte, säger Jungnell.
Något han vet bättre än någon annan.










