Femmilen med masstart blev som väntat en klungåkning, där ingen hade kraft och mod att rycka på allvar. Loppet avgjordes på upploppet, där Northug satte in sin patenterade segerspurt. Johan Olsson och Daniel Rickardsson var med i tätklungan, Olsson med bästa läget. Han utmanades i sista kurvan av schweizaren Cologna, men den föll i sista kurvan och därmed kunde Johan glida in mot sin tredje medalj.

– Jag trodde det var kört när det var en mil kvar och jag bytte skidor sista gången. Det kändes som om jag tappade så mycket, men det visade sig vara ett lyckodrag. Jag hade kanonskidor på slutet när de andra hade det jobbigare, sade Johan, rejält sliten efter loppet.

– Ja, det var en pärs. Jag fick kramkänning i armarna på slutet.

Bakom Olsson gjorde både Daniel Richardsson och Anders Södergren bra lopp.

– Jag trodde jag skulle kunna vara med och slåss om medaljerna, men hade för dåliga skidor på slutvarvet, sade Daniel, som blev sjua.

– Jag ramlade vid sista skidbytet och tappade tid. Annars käönde jag mig riktigt pigg på slutet, sade Anders som blev nionde man.

Johan Olsson har kämpat länge för en plats i rampljuset.

Han har skyndat långsamt och många har säkert tvivlat på att han är en man för medaljstrider i mästerskap.

Nu har han fått lön för mödan, han fyller 30 om ett par veckor och i de flesta fall är det den allra bästa åldern för en längdskidåkare.

Han debuterade internationellt 2001 med en 54:e plats i ett millopp i världscupen.

Fyra år senare slog han sig äntligen in på topp 10 i ett världscup-lopp.

Men sedan stannade utvecklingen upp igen, eller vad sägs om hans främsta placeringar i cupen fram till 2008: 10-7-10-10-8-8-9-8-8.

Det var ungefär där Johan Olsson fanns i rankingen. Bra, men inte nog bra.

Så tog Joakim Abrahamsson över som tränare. Olsson har prisat hans ”kontrastrika träningsupplägg” och ”förmåga att förklara vad varje träningsmoment faktiskt går ut på. Förra säsongen kom genombrottet när han vann i Davos och noterades för ytterligare två pallplatser.

Johan tycker också att den nya generationen skidåkare med Kalla, Hellner och Haag i spetsen gett honom en ny tändning och hela nytt offensivt tänkande.

Det märks.

Skiathlonloppet ledde han nästan in i mål, men hade hraft att rädda bronsmedaljen.

I stafetten var han hur imponerande som helst på sin andra sträckan.

Och i femmilen fanns han hela vägen med bland de främsta, bytte skidor tre gånger och hade krafter kvar på upploppet, där han valde rätt taktik och tog ryggen på Northug.

Nu är Johan Olsson ingen doldis längre.