En match att minnas, ett lag att applådera. Vissa kvällar är fotbollen magisk och vi fick en klassisk semifinal. Tyska tårar och italiensk glädje var rättvist – för Tyskland var ett nummer för litet mot ett grandiost Italien som kunde vunnit med ännu fler mål.

Gianluigi Buffon växte till en jätte, Andrea Pirlo var mittfältets kung, Antonio Cassano briljerade med underbara passningar och över dem allihop svävade Mario Balotelli. Bland alla italienska trollkarlar bjöd han på den vackraste magin.

Tyskland ville jaga bort alla sina italienska demoner men hade inte samma genialitet, inte samma kunnande, inte samma kyla. De blev slagna på alla positioner.

Tyskland gick in i semifinalen som EM:s roligaste lag men ikväll känns det som att ingen kommer att sakna dem. Så bra var Italien.

För tre veckor sedan var det ingen som trodde att Italien skulle spela EM-final och än mindre att de skulle bjuda på så fantastisk fotboll. Jag trodde att Tyskland skulle vinna alltihop, men det är bara att böja sig: Tyskland hade tillräckligt med chanser för att vända och vinna, men varken tillräckligt med kyla eller briljans för att förvalta dem.

Vi har sett det förut.

Precis som 2006 kom Italien till ett mästerskap i skuggan av en mutskandal och med ett lag som ingen trodde på. Precis som då har man växt, match efter match. Precis som då krossade man Tysklands dröm i semifinalen.

Historien upprepar sig gärna. Frågan är hur många gånger till.

Italien har ett nytt möte med ödet nu på söndag. Det blir en drömfinal, det osar dramatik, och det känns extra skönt att den majestätiske Andrea Pirlo får spela den matchen. Han har varit en titan i EM.

Världens bästa fotbollslag mot EM:s roligaste överraskning; två världar som kolliderar. De utsvultna mot de nästan mätta.

I ena hörnan finns Italiens högkänsliga, kreativa, glänsande fotboll där Pirlo och Cassano bjuder på passningsartisteri som får änglarna att sjunga av glädje.

I andra hörnan finns Spaniens försiktiga kortpassningsspel som handlar om att leta efter luckorna hos motståndaren och sedan slå till med full kraft när misstaget kommer.

Spanien har mest imponerat med sin defensiv och effektivitet i detta EM och på sitt sätt har La Roja blivit plötsligt blivit 2012 års italienare.

Fotbollen har gått varvet runt.

Jag tror att spanjorerna garanterat hellre hade mött Tyskland i finalen.

Italienarna är de enda som fått hål på Spanien i detta mästerskap och när de brakade ihop i gruppspelet fick vi en glänsande fotbollsmatch som Italien hade kunnat vinna.

Gärna en repris i finalen – då avslutas detta EM med en värdig trumpetfanfar.

En klassiker är färdigspelad.

En ny väntar runt hörnet. Och det dramat kan Italien mycket väl vinna.