Utestängd från NHL-hockeyn har Henrik Lundqvist tid att gå på galor med frun Therese och rocka loss med sitt band och John McEnroe.

Vi drog ihop bandet igen nyligen och har lirat ett par gånger den senaste veckan.

Gitarristen Henrik Lundqvist.

Trots att NHL-ishockeyn är inställd – och just nu vet ingen hur länge det håller i sig – fortsätter Henrik Lundqvist att träna hockey. Han och tio-talet lagkamrater kör tillsammans i Rangers träningsanläggning i Tarrytown, en timmes resa norr om New York.

– Det är ju klubbens anläggning, så vi är utestängda från vårt omklädningsrum och från gymmet, men vi har tillgång till isen. Jag vet inte riktigt hur det löste sig, men det lär väl dimpa ner en räkning så småningom.., skrattar ”Henke”.

– Det värsta är att det känns så meningslöst att träna utan mål eller mening, bara för att hålla sig i någorlunda form om ligan sätter igång igen. Så det är klart att jag saknar ishockeyn. Den är och har varit en stor del av mitt liv så länge nu. Det är en väldigt konstig känsla just nu, säger Henrik Lundqvist, 30.

Men inget ont som inte har något gott med sig: till skillnad från under hockeysäsongen blir det tid över nu under lockouten. Massor av tid. Inga matchförberedelser, inga bortamatchresor, ingen dödtid på hotell. ”Henke” fyller tiden med att träffa kompisar men mest med hustrun Therese och med tre månader gamla dottern Charlise.

– Det är ju helt fantastiskt att vara pappa. Det var lite jobb den första tiden och jag var lite tröttare på morgnarna än vad jag brukar vara. Men nu är det något helt annat: Charlise börjar bli en riktig liten människa nu. Det är otroligt kul att följa hur hon utvecklas, säger ”Henke”.

Och så har ju ”Henke” numera också mer tid att odla det stora musikintresset. Att gå på konserter och att lira med egna bandet Noice Upstairs, ett intresse som av förklarliga skäl blir svårt lidande under normala hockeysäsonger.

– Vi drog ihop bandet igen nyligen och har lirat ett par gånger den senaste veckan. I februari spelade vi ihop med (tennislegendaren) John McEnroe på ett välgörenhetsevenemang, ”Rock of Dreams”. Jag brukar mest lira med sångerskan (Tarah Healy), men nu har vi kört hela bandet. Det är jättekul. Vi får se om det blir något längre fram. Det kanske inte ens går att dra ihop bandet framöver, alla har ju egna åtaganden, konstaterar Henrik Lundqvist.

Bland annat är ”Henkes” trummis Jay Weinberg på väg ut på en konserturné. Jay Weinberg är den ende proffsmusikern i ”Henkes” band, och son till Max Weinberg, trummis i Bruce Springsteens E Street Band, där Jay har ersatt sin pappa vid några tillfällen.

Mellan de egna spelningarna följer Henrik musikscenen i New York så gott det går. Nyligen bland 60 000 andra åskådare i Central Park för en konsert med Foo Fighters, Black Keys och Neil Young, vars pappa Scott Young för övrigt var en av de verkligt legendariska ishockeyjournalisterna i Toronto.

I början av september såg ”Henke” Roxettes succékonsert på Beacon Theatre.

– Det var på ett ganska litet ställe, men det var en jäkligt bra konsert, säger Henrik om spelningen i New York.

Och så The Boss förstås, Bruce Springsteen.

– Min mamma gillar Bruce Springsteen, så jag växte upp med Springsteens musik. Jag har sett honom flera gånger. Han är stor.

Du gillar ju musik och Springsteen gillar ishockey, så du kanske kan få lira ihop med Springsteen någon gång?

– Haha, ja det är väl inget jag funderat på...

I slutet av veckan åker ”Henke” och familjen hem till Sverige för att hälsa på släkt och vänner. Inte för att skriva kontrakt med Frölunda.

– Det är mycket som ska stämma in för det, försäkringsbiten bland annat. Jag försöker hålla mig förberedd för att börja spela ishockey igen, men jag vill avvakta så länge det går för att se om NHL kommer igång igen. Drar lockouten ut på tiden, så är Frölunda ett alternativ.

MER ROCK-HENKE: Someone like you med The Noise Upstairs.