En genuin tävlingsglädje spetsad med viljan att hela tiden utvecklas. Avstampet taget i ett allt mer jämlikt samhälle där könstillhörighet inte skymmer utsikten för en idrottskarriär.

Åh åh åh, tjejer!

Det feministiska initiativet går inte bara att avläsa bland de tio senaste bragdmedaljörerna, då SvD-juryn bara fann nåd för fyra herrar.

Även i traditionellt maskulina sporter som brottning och boxning har tjejerna kopplat greppet. En omöjlighet bara för 30 år sedan.

När den rumänske gymnastikgurun Adrian Stan, som uträttat stordåd i Storbritannien, i helgen besökte året sista landslagsläger i Uppsala prisade han den snabba utvecklingen i den så träningskrävande sporten, främst personifierad av 16-åriga Ida Johnsson från Eskilstuna.

Reklambudskapet ”Var är brudarna?” hör definitivt inte hemma i sportens värld.

Jag upplever att den breda kvinnokraften är förankrad underifrån. Sällan bortskämda med förmåner runt omkring idrotten är tjejernas strävan äkta.

Socialgrupp och härkomst är inte längre avgörande. Att konståkerskan Magda Juhlin, OS-guldmedaljör i Antwerpen 1920, var dotter till en emigrerande framstående fransk musikproducent förbättrade sannolikt hennes förutsättning.

Jag tänker på min mamma Berit, född Vestman 1928 i Åsele, Västerbotten. Uppväxt med fyra bröder brukar hon förklara sitt höga tempo vid matbordet med att det i barndomen gällde att hugga för sig så länge det fanns något kvar. Att få tävla i fritidsysselsättningen skidåkning var inte att tänka på.

Med sin energi och envishet hade hon kunnat utmana tio år yngre finska krigsbarnet Toini Gustafsson Rönnlund. Det har jag alltid sagt.

Men tiderna förändras. Tjejer inspireras och kan genom föräldrars och ledares försorg satsa hårt för att kunna leva på sin idrott.

Anna Carin Olofsson-Zidek har god hjälp av maken Tom och kan förena familjeliv (sonen Liam) med drömmar om ett nytt OS-guld.

Det är inte svårt att förstå hur sponsorerna trängs kring Helena Jonsson. Hennes uppåkning på sista sträckan i söndagens skidskyttestafett innebar snudd på pallplats i Östersund, den upphöjda position som duon Ida Ingemarsdotter/Hanna Falk krigade till sig i Düsseldorf utan gevär på ryggen.

Tjejer kan – bättre än någonsin!