För dem som lyckades slita blicken från avslutningsdagens tävlingar under OS i London var det två av förra helgens mest iögonfallande resultat.

Genom 4–1-segern mot tabelltvåan Malmö försvarade Elfsborg med eftertryck sin plats längst fram i kön för lagen som vill ta över den allsvenska mästartiteln. Med överkörningen av Kalmar, 7–2, svarade Helsingborg att regenten långt ifrån har abdikerat.

Därför var det för att få en uppfattning om toppstridens upplösning vi blickade ut över konstgräset på Borås arena.

Svaret dröjde.

Från början var det tydligt att Helsingborg inte skulle sälja sig lika billigt som Malmö för en vecka sedan. Elfsborgs höga press bet inte och gav i stället bortalaget ytor, möjligheter och fasta situationer långt upp i banan.

Tack vare Walid Attas huvudspel, lungorna Ardian Gashi och May Mahlangu på mitten och ett omställningsspel med bollsäkra fötter kunde svensk fotboll rikta trevande blickar mot Champions League (första play off-mötet med Celtic på tisdag). När nyförvärvet Alejandro Bedoya sedan tog sig själv på orden – ”man får ingen andra chans att göra ett första intryck” – och skickade in 1–0 med en bicykleta började fler än HIF att drömma om allsvenskt guld.

I stället seglade Elfsborg ifrån i tabellen.

David Elm gjorde allt rätt, Stefan Ishizaki klättrade i assistligan och Viktor Claesson hoppade in.

Vändningen fullbordades på fyra minuter.

Med elva omgångar kvar har Elfsborg sex poäng ned till närmsta jägare (Malmö).

Frågan är om något lag kan utmana.

• Malmö håller kanske högst nivå i allsvenskan när allt stämmer. Förlusten av Jimmy Durmaz fick ingen omedelbar effekt men i de senaste två matcherna mot toppkonkurrenterna Häcken och Elfsborg blev det bara en poäng.

• För Häcken är det lite av nu eller aldrig. Trots återkommande intäkter från Gothia Cup har laget från Hisingen svårt att behålla nyckelspelare. En skyttekung är alltid eftertraktad varför Waris Majeed kan vara förlorad inom kort. Viktiga mittbacken Tom Söderberg vill inte förlänga sitt kontrakt och lämnar som senast till nästa säsong. Transferfönstret och nästa helgs möte med Elfsborg pekar ut riktningen för hösten.

Vi säger nej och nej och utser AIK till största hotet. I våras hackade och försvarade sig ”Gnaget” till ett hyfsat slagläge. Efter EM-uppehållet har laget växt och det karaktäristiska kollektiva självförtroendet, supportrarna inbegripna, som inte finns någon annanstans i svensk fotboll börjat infinna sig.

Hemmamatchen mot Lech Poznan, symbolliraren Martin Kayongo-Mutumbas hysteriska form och den djupa truppen – Alexander Milosevic, Daniel Majstorovic och Henok Goitom tänker inte sitta vid sidan om länge till – ger vibrationer som minner om hösten 2009.

Helsingborg då? Med tre timmars maxprestation mot Celtic kan det mycket väl bli spel i Champions League.

Det är gott nog.