Man blir några år äldre för varje gastkramning här i London och den här gången var marginalerna minsta möjliga. Lisa Nordén tog Sveriges häftigaste silver hittills, Michel Tornéus var en viskning från brons.

Lisa först: Ni satt säkert och svor hemma i tv-sofforna en gång till – men detta var inte ett tappat guld. Det var ännu ett vunnet silver och en seger för viljemänniskan Lisa Nordén.

• Jag hatar när medaljkandidater får sina OS-drömmar och förhoppningar krossade av skador och sjukdomar.

• Jag älskar när de reser sig ändå.

Hon bjöd på ett sanslöst drama. Hela den sista milen kändes det som att Lisa Nordén hellre skulle hamna på sjukhus än släppa greppet om den där medaljen.

Hon har en vilja av stål och en smärttröskel hög som Mount Everest. Igår fick hon betalt för allt slit när hon stod där, efter en perfekt tävling i Londons gröna lunga och strålade.

Få idrottare har förtjänat en OS-medalj lika mycket. För ett år sedan var glada Lisa Nordén ett av Sveriges stora guldhopp i London. I våras var hon en evighet från OS-pallen efter skadeeländet. Rätt få vågade tro att Lisa Nordén kunde vinna en medalj, jag undrar om hon trodde på det själv, jag gjorde det inte.

Ändå har jag följt henne ett tag. Jag var med – som ende svenska journalist – i Yokohama när Lisa Nordén vann sin första världscuptävling, en het och klibbig sensommardag 2009 i en japansk hamnbassäng.

Michel sedan – för vi kunde ju vi fått en medalj till.

Stora viljor, små marginaler, rysare efter rysare. Det soundtracket till Sveriges är Sveriges OS. Det var en fantastisk dag, det kunde blivit en fantastisk kväll. SilverLisa var några tusendelar från guld, Michel Tornéus en centimeter från brons.

Jag är full av beundran. Han hade sitt livs chans att ta en OS-medalj, han var gjorde en lysande final och han var så nära att få den. Det är grymt, hjärtat blöder för Tornéus.

När man trodde att svensk friidrott dragit sin sista rossling fick hoppet liv igen en galen kväll i London. Det är underbart.

Den ena hjältinnan trotsade skador och smärtor och fick medalj. Den andra gjorde samma sak och blev sexa. Det var stort och vackert ändå.

På kvällen stod vi allihopa och tittade ned i en bassäng och hoppades så mycket. Det gick inte, inte den här gången. Therese Alshammar hade aldrig tagit OS-guld, men utan skadan hade hon tagit medalj, det är jag säker på.

Svensk simning kom till OS i jakt på fyra medaljer men sjönk till bassängbotten och nu börjar resan tillbaka. Bäst i mörkret: ”Tessan” fortsätter minst ett VM till; jag hoppas att hon simmar vidare till Rio de Janeiro och OS 2016.

Det finns så många slags silver som man kan vinna på ett OS; Sverige har snart samlat ihop till alla. SilverSaras nedfallna bom på sista hindret, SilverHåkans sanslösa prickskytte och nu SilverLisas spurtdrama och målfoto.

På söndagen tar Fredrik Lööf och Max Salminen en till.

Men om inte om hade varit – om centimeterna och tusendelarna varit mer på svensk sida – hade det varit ännu mer.

Populära sportquizar – testa dig själv