Ida-Theres Nerell.
Foto: LEIF R JANSSON/SCANPIX
SvD har fått en exklusiv intervju med 29-åriga Nerell som med fem EM-guld, tre VM-medaljer och två OS-starter varit ett av svensk brottnings största affischnamn i många år och den lys- ande stjärnan på damsidan.
Det hade hon tänkt vara också i London-OS dit Ida-Theres genom fjolårets VM-brons trodde sig ha säkrat en plats i 55-kilosklassen.
Men landslagsledningen hävdade att OS-platsen inte var personlig utan tillföll nationen och den 3 april i år valde förbundskapten Fariborz Beserati att ta ut Sofia Mattsson som han anser har större chans än Nerell att besegra japanska suveränen Saori Yoshida.
”Just nu är det för mycket känslor inblandade för att jag ska fatta ett beslut om jag ska fortsätta eller om jag ska lägga av”, sa en chockad Nerell till SvD då.
Sedan dess har hon funderat över framtiden.
– Självklart har jag övervägt vilka olika alternativ som finns för mig, vad jag ska göra i fram-tiden och hur jag ska hitta motivation, säger hon.
Säker på att hon har mycket kvar att ge, hungrig efter framgångar och revanschlysten efter den uppmärksammade och omdiskuterade sidsteppningen i OS- truppen blev hennes val i slut- änden ändå inte så svårt.
– Ingen ska få knäcka mig. När jag väl tar beslut om att sluta med brottningen så vill jag själv vara den som gör det, andra ska inte göra det åt mig, säger Nerell.
Eftersom hon anser sig mot-arbetad av den svenska brottningsledningen menar Ida-Theres Nerell att det skulle vara svårt för henne att fortsätta tävla för Sverige där hon inte kan vara säker på att ens toppresultat skulle räcka för att bli uttagen.
Därför försöker hon nu få klartecken att få tävla för ett annat land.
– Det är Mikael (tränaren Mikael Persson) och min klubb (Häst-veda BK) som undersöker möjligheterna att jag ska få göra det. Det brukar ta två år innan man får byta.
– Då svenska förbundet inte direkt är favorit hos Fila (inter- nationella brottningsförbundet) lär det ju inte bli något bekymmer, säger Ida-Theres och syftar på den frostiga relation som råder mellan förbunden efter Peking-OS 2008 där bortdömningen av Ara Abrahamian blev upptakten till en bitter strid.
Hur långsiktigt satsar du?
– Jag siktar mot OS i Rio om fyra år, säger Ida-Theres som anser att Sveriges olympiska kommitté (SOK) svek henne i OS-uttagningen.
Efter ett möte med SOK:s sportchef Glenn Östh i december 2011 var Ida-Theres övertygad både om att hon – utan risk för efterräkningar – kunde planera sin säsong för att vara på topp i London-OS och om att hon skulle få ekonomisk ersättning från SOK och därmed kunna vara tjänstledig.
Men SOK teg still i OS-uttagningen.
– Och några utlovade pengar har jag inte fått. Jag kan väl säga att jag är väldigt besviken.
Vad är dina närmaste mål?
– Att slå en olympisk mästare är mitt främsta mål just nu. Eftersom Sofia fick OS-platsen för att hon skulle slå Yoshida och ta guldet så finns det egentligen ingen större sporre än det. Nu slipper jag åka till Japan för att slå en OS-guldmedaljör.
Att Ida-Theres Nerell är motiverad att få sista ordet också på mattan råder ingen tvekan om.






