AIK gick ut hårt före säsongen när klubbens ansvariga på olika nivåer inte tvekade att prata öppet om SM-guld.

Efter 2-4 (1-1, 1-2, 0-1) mot Linköping har ”Gnaget” nu sex raka förluster, de tre senaste efter ordinarie matchtid, och ligger sist i tabellen.

• Har ni övervärderat ert spelarmaterial, tränare Per-Erik Johnsson?

– Kanske det!

Åtminstone såg det ut så mot LHC på torsdagskvällen: AIK var offensivt ineffektivt och läckte kraftigt bakåt. Laget skapade absolut ingenting som påminde om SM-guldspel. Eller för den delen om ”Gnaget” årsmodellerna 2010-11 och 2011-12.

Per-Erik Johnsson ansåg att AIK bjöd på tre av LHC-målen. I själva verket bjöd de på samtliga: alla backarna gick bort sig när Robin Figren gjorde 0-1, LHC blev tre mot två efter ett uselt AIK-byte när Carl Söderberg gjorde 1-2, backen Tobias Viklund missade grovt när Pär Arlbrandt fick göra 2-3 och backen Daniel Josefsson klantade till det med en nedtagning innan Söderbergs 2-4.

– Vi straffade oss själva och Linköpingsspelarna är skickliga på att utnyttja det. Det blev en tung uppförsbacke, konstaterade Johnsson.

För tränaren i Linköpings bås var det en stockholmsresa med känslor: Roger Melin är närmast en AIK-ikon. Han tog upp laget i elitserien och ledde det till två SM-semifinaler.

– Det är klart att det kändes speciellt; i pausen klev jag faktiskt ut åt fel håll (som om han stått i AIK-båset, SvD:s anm), jag har ju jobbat för AIK i fyra år. Men nu är jag i en annan klubb, och då gäller det att vara professionell, sade Roger Melin.

Som har ett betydligt bättre material att jobba med än vad Per-Erik Johnsson har. Carl Söderberg har fått en flygande start på säsongen med åtta mål på sex matcher och det känns som om laget är på väg uppåt.

För AIK är känslan tvärtom: det finns ingen som kan göra det framåt som i fjol då Robert Rosén och Richard Gynge var så ohyggligt effektiva. Försvaret är virrigt och när stötte(s)pelaren Dick Tärnström tvingades kliva av i mitten av andra perioden med en ömmande rygg, så känns läget ganska allvarligt.

AIK-publiken skanderade som vanligt ”AIK – vi är överallt”. Ja, möjligtvis är det så, men på Hovet var de inte: 3 312 åskådare är den i särklass sämsta publiksiffran i elitserien i år.