SvD har träffat den två meter långe och 104 kilo tunge försvarsjätten inför det svenska handbollslandslagets första OS-turnering sedan Sydney 2000.

– Det är stort förstås, säger Spanienproffset som fyllde 36 år samma dag som förbundskaptensduon Staffan Olsson/Ola Lindgren tog ut sin 14-mannatrupp.

Men Jernemyr är säker på att han inte hade varit en i gänget om det inte varit för den svåra whiplashskadan som han åkte på i en match 1998 då han slängde sig och samtidigt fick en knuff så att han gled in i väggen med huvudet först.

Följden blev nedsatt känsel i högerarmen och den offensive skytten befarade att karriären var över.

– Jag var rädd. Jag skulle ju skjuta och göra mål men det gick inte längre och jag kände att det var lika bra att sluta.

Men?

– Klubben (Redbergslid, SvD:s anmärkning) ställde upp fantastiskt för mig liksom landslagsläkaren Leif Swärd och andra.

– De fick mig efter en tid att prova försvarsspel och övertygade mig om att jag fortfarande var en viktig del av laget. Det stödet var ovärderligt för mig, säger Magnus och stryker sig över skägget.

Proffskarriären utomlands inleddes 2005 i BM Torrevieja, samma år blev det landslagsdebut och sedan fyra år spelar Magnus Jernemyr för storklubben Barcelona där han fått uppleva både ligatitel och Champions League-seger.

Vad säger att du inte skulle ha gjort samma resa även utan skadan?

– Nej, nej, aldrig. Offensivt hade jag kanske utvecklats till en medelmåttig elitseriespelare. Jag menar absolut inte att det är något fel med att vara det utan säger bara att jag inte skulle ha blivit landslagsspelare eller proffs.

Känner du dig som klubbkompis med Messi och de andra stjärnorna i Barcelonas fotbollslag?

– Ja, jag är ju det. Men det stannar där eftersom vi lever i helt skilda världar. Fotbollen är här uppe jämfört med allt annat, säger Magnus och sträcker armen så högt det går.

– Klubben och supportrarna gör ändå att vi alla känner en gemenskap.

Förklara närmare?

– Barcelonaspelare kan uppfattas som lite tråkiga men klubbens filosofi är att ingen enskild spelare går före klubben eller laget och jag trivs jättebra med det sättet att tänka, säger Jernemyr.

Förmodligen är det också kollektivet mer än någon enstaka fixstjärna som ska föra Sverige till framgångar i London.

Och Magnus Jernemyr tackar sin nackskada för att han är där.

OS-guider: