I Atlanta 1996 simmade Taormina tredje sträckan i det amerikanska lag som tog guld på 4 x 200 meter fritt.

Med 25 personer ur släkten på plats under guldfinalen tyckte Sheila att hon nått höjdpunkten i sin simkarriär - och lade till två nya grenar på träningslistan.

Simning + cykel + löpning = triathlon. I Sydney 2000 blev hon bästa amerikanska med sin sjätteplats i den nya grenen. Aten 2004 skulle bli ännu bättre var det tänkt - men muskelkramp under cyklingen gjorde att Taormina rasade till 23:e plats.

Men den ständigt optimistiska och realistiska amerikanskan visade ingen besvikelse efter missräkningen.

– Vi hade bett om en tuff bana och det fick vi. Den tuggade mig och spottade ut mig. Men det var som det skulle vara…

Femkamparen Eli Bremer kom istället med förslaget att Sheila skulle testa ”hans” sport. Det var ju bara att lägga till några grenar till…

Så från 2005 fanns också fäktning, skytte och hästhoppning på schemat med mål att skriva amerikansk OS-historia.

– Ja, vad tusan. Vad är det värsta som kan hända? Att jag inte skulle lyckas kvala in till OS. Men det kan jag leva med. Jag kan fortfarande få en kopp kaffe på morgonen, förklarade Sheila Taormina i en intervju i USA Today.

Men inte misslyckades den blott 152 cm långa evighetsmaskinen. Trots att hon knappt varit på en skyttebana och bara tränat fäktning och hästhoppning i ett par månader före den första tävlingen vann hon direkt och kunde titulera sig pan-amerikansk mästarinna.

– Det här är den mest spännande och utmanande sport jag över huvud taget provat på, förklarade Taormina. Hästhoppningen är min absoluta favorit - man får jobba verkligt hårt för att kunna klara av det om man lottas på en besvärlig häst.

Taormina är rankad etta i USA och har en andraplats i världscupen som bästa resultat så här långt. Men ekonomiskt har satsningen inte varit enkel att genomföra. För två år sedan tvingades hon sälja huset för att finansiera OS-satsningen och VM stod hon över för att hon skulle föreläsa i Indianapolis och behövde pengarna.

–Femkamp har faktiskt fått mig att gråta ibland, berättar hon i Washington Post.

Simningen är självklart hennes paradgren inom den nya sporten även om hon nu skurit ned antalet simmeter per vecka från 50 000 till 20 000. Hon har ”femkamps-världsrekordet” både på kort och lång bana. Också löpningen tillhör ”plus-sidan”. Skyttet har varit lite ojämnt, liksom fäktningen. I hoppningen avgör lottningen mycket men trots den relativa orutinen har Sheila nått toppoäng vid tre tävlingar.

– Jag vet att jag har potential att vinna, förklarade hon nyligen. Men jag har också potential att göra något riktigt galet och misslyckas totalt. Jag är ett verkligt ”wild card” som det känns.