Telefonen ringde, någon reporter ville bara ställa ett par korta frågor och Tobias Hysén svarade. Trots att han någon timme tidigare redan pratat med ungefär 20 journalister som följt IFK Göteborgs träning.

Veckan före guldmatchen mot AIK den 1 november var den mest hektiska i hans liv.

–Jag har det ju hellre så än som det var när det gick lite sämre, ha, ha. De gångerna som någon ville prata med en då var det ju ändå bara negativt. ”Varför har det gått så dåligt, Tobias” och sånt. Jag har aldrig haft några större problem med uppmärksamheten. Men när det gäller vissa journalister som hört av sig under vintern nästan varje vecka för att fråga om jag är på väg bort från Blåvitt så har jag tänkt mer än bara en gång att ”men hallå, du frågade ju precis samma sak häromdagen. Ge dig nu”.

Hysén blev kvar i Blåvitt, trots att flera klubbar rapporterades vara intresserade av att värva honom.

En tydlig effekt av en trögare övergångsmarknad är att få allsvenska spelare med kontrakt har bytt arbetsgivare under vintern.

För Tobias Hysén har det varit lugnare en tid, men allteftersom den allsvenska premiären närmat sig har intervjuerna blivit fler och telefonen har börjat ringa oftare igen.

IFK Göteborg använder sig också av Hyséns popularitet – i marknadsföringssyften. Undantagslöst har affischer och matchprogram haft bilder med honom i centrum eller i förgrunden.

–Det är ju inget konstigt att folk vill göra sitt jobb för att jag har gjort mitt jobb på ett bra.

Så korta svar brukar Tobias Hysén sällan ge. Han fick smeknamnet Platon av förre lag- kamraten Pontus Wernbloom.

–Han kallas det för att han ganska ofta står och filosoferar högt för sig själv, har Wernbloom berättat.

Redan innan Tobias slog igenom i superettan med BK Häcken 2003 var han känd som en pratglad och snäll kille. Han var lika omtyckt av klasskamraterna på Polhemsgymnasiet i Göteborg som han var bland journalisterna som bevakade matcherna på Rambergsvallen. Då var han mest känd som Glenn Hyséns son och som en talangfull och snabb yttermittfältare.

–Nu ser jag mig nog ändå mest som anfallare faktiskt. Jag har en annan spelstil nu. Förr skulle jag gå ut på kanten för att slå in bollar till andra som skulle göra målen. Jag tror att jag kan ha en fördel av det som forward. Jag kunde tänka att fan, varför var ingen där när jag slog passningen? Nu försöker jag själv hitta de ytorna och vara där som jag själv hade slagit bollen när jag spelade mittfältare. Nu är det jag som ska vara på rätt plats och göra målen istället.

Han gjorde 18 mål och spelade fram till fyra ifjol.

–Jag sa inför förra säsongen att jag som anfallare i ett topplag ska göra minst tio mål och fem assist om jag spelar de flesta matcherna. Jag har inte bestämt några personliga mål ännu, men man vill ju alltid göra lite bättre ifrån sig än vad man gjorde säsongen före… Jag vill aldrig känna att fy fan vad dålig jag var idag, jag bidrog ju inte med nånting alls. Den känslan hade jag nog bara någon gång förra året.

Lars Lagerbäck hade känslan att Tobias Hysén kunde bidra. Han tog ut Hysén till fjolårets sju sista landskamper.

–Det var verkligen en jättegrej för mig. Målsättningen i år är att jag ska göra så bra ifrån mig att jag kommer med i truppen när det är dags för landskamper.

Tobias hoppas på men räknar inte med speltid.

–Det känns ju som att Zlatan är ganska given när och om han är med… Jag skulle nog tro att Marcus Berg och Johan Elmander utan inbördes ranking är tvåa och trea bakom honom. Min fördel gentemot Markus Rosenberg och Ola Toivonen är nog att jag är mer allround. Jag kan spela till höger eller vänster på mittfältet och jag kan spela som toppforward.