PEKING. Jelena Isinabajeva fortsätter att klättra mot skyn, Emma Snowsill visar feminin fränhet när hon simmar, cyklar och springer hem guldet i triathlon och Pamela Jelimo slår på en rökare som får afrikanska systern Maria Mutola att se ut som en pensionär på 800 meter.

Men jag har fortfarande bara sett en kvinna på OS som kan mäta sig med männen: Marta! Fotboll är ingen exakt mätbar sport som fri idrott eller simning. Det lämnar utrymme för spekulation. Man kan inte som med Isinbajeva konstatera att ryskan fortfarande har en meter upp till ukrainaren Sergej Bubka. Men jag tror att Marta är bättre än vad de flesta tror. Så bra att hon absolut inte skulle göra bort sig i herrallsvenskan.

I hennes fall inbegriper inte själva bollsparkeriarbetet, som ”Stabben” Ahlner en gång myntade, någon begränsning gentemot männen som för alla andra fotbollstjejer. Tvärtom ligger brassans speluppfattning och bollbehandling klart över vad många självgoda och trögfotade män i högsta serien där hemma visar upp. Tuff uppvaktning tål hon också, vilket prestigemötena med Tyskland alltid ger prov på.

Men det är väl ingen svensk klubb som skulle våga ta chansen?

Många spelare skulle vara rädda för att bli uppsnurrade och i frånsprungna. Kan golfen kan fotbollen, även om jag vet att det är en mardröm för damfotbollens företrädare (att bli jämförda med herrar). Grejen med Marta är att hon skulle bli ännu bättre med en skickligare omgivning. Hennes teknik och snabbhet gör att spelaren med den förpliktigande 10:an på ryggen i gulgrön dress spelar i en egen division bland samkönade.

Trots att Tyskland i stort sett under hela semifinalen hade två spelare avdelade för att täcka upp Marta gjorde Umeås lirare som hon ville. Det innebär alltid att de andra nio utespelarna blie en klass bättre på kuppen. 2–1-målet, när Marta drog på sig just två tyskor, gav öppna landskap för Cristiane. 3–1 var ändå matchens delikatess. Jag tänkte på ett mål från Mexiko-VM 1986 när en viss Maradona fick Italiens målvakt Galli att väga över på fel ben.

Den här vänsterfotade sydamerikanskan gjorde samma sak när hon i ett hastigt moment petade bollen förbi attackerande backen Stegemann och vrickade in den i bortre gaveln förbi Angerer.

Vem gör sådana mål i allsvenskan?

Även före 4–1 drog Marta med sig tyskornas backlinje på en tur efter Rhen så att Cristiane kunde rinna igenom.

Andra kvaliteter, som att gå ner i banan och hjälpa till i slutskedet samt hennes omtänksamma uppmuntran till Francella sedan inhopparen bränt ett friläge, adderar bara till Martas storhet. Hon kan stå på öronen som Sanna Kallur, men ändå resa sig och vara bäst på plan. Den marginalen finns inte på 100 meter häck.