Arne Ljungqvist har länge varit känd som världens främste dopingjägare. Han minns Sotomayors båda dopingfall.

–Första var ju under Pan­amerikanska mästerskapen. Det auktoriserade laboratoriet i Montreal analyserade proverna och det gjordes på sedvanligt anonymt sätt. De vet aldrig vems prov de analyserar, säger Ljungqvist som har många år bakom sig som dopingexpert i Internationella fri­idrottsförbundet (IAAF) och Internationella olympiska kommittén (IOK).

Eftersom Sotomayor och kubanerna antydde komplott så gjordes några månader senare ett oannonserat test.

–Normalt testar vi inte kokain på oannonserade tester, eftersom man får ta det utanför tävling. Men nu gjorde vi ett undantag för att undersöka bärkraften i Sotomayors komplottuttalande. Och även det provet innehöll kokain, berättar Ljungqvist för SvD.

Att IAAF:s styrelse kortade ner Sotomayors straff och lät honom tävla i OS 2000 fick vice ordföranden Ljungqvist att gå i taket.

–Jag var jättenära att avgå och minns hur arg jag var på styrelsemötet. En majoritet ville korta hans straff, på grund av hans insatser för friidrotten, så att han skulle få tävla i OS. Det var förfärligt. Visst var det så att IAAF stal ett OS-brons från Stefan Holm.

När det gäller nandrolonfallet 2001 dröjde det tre månader från att provet togs till att fallet offentliggjordes.

Javier Sotomayor menar att det var för lång tid och det tyder på att provet kan ha manipulerats?

–Äh, tre månader är inte speciellt lång tid. När det gäller oannonserade tester följer en procedur som kan ta mycket tid, säger Ljungqvist.

–Däremot har vi inga belägg för att han var dopad tidigare i karriären. Han testades rätt mycket på den tiden så jag hoppas och tror han var ren då.