Den 27 december presenterar Bengt-Åke Gustafsson sin OS-trupp. Kollega Peter Elander tog redan i går ut sina damkronor som ska ta upp kampen med Kanada och USA på liten rink.
Att döma av de filmklipp förbundskaptenen visade mig kommer det att smälla rejält när Danijela Rundqvist & co ska stå upp mot fräna transatlanter som vill vinna med alla medel.
Hans tjejer skulle växa minst en tum om de fick tåga in bakom en brett leende Foppa bärande på en fladdrande blågul fana. Liksom alla andra truppmedlemmar, förstås.
Jag utgår från att Bengt-Åke redan vikt en plats för nummer 21, vars svindlande spelsinne får ännu bättre betalt på liten rink.
Med Vancouver Canucks lokala hjältar Sedin fortfarande på en ”roadtrip” då spelen invigs på fredagskvällen den 12 februari är ”Foppa” den karismatiske galjonsfiguren för en svensk OS-trupp i Kanada även utan skridskor på fötterna.
Lika given som frejdiga Anja Pärson var i Turin 2006. Tärnabytösen lyste som Luciano Pavarotti i vinterkvällen på gamla Stadio Olimpico.
Den minnesgode kontrar kanske med att jag var kritisk mot att den skadade Christian Olsson bar fanan i Peking. Men då var det redan klart att han inte skulle tävla. Han ingick inte aktivt i truppen. Det är naturligtvis förutsättningen för isikonen från Ö-vik.
Jag tror att ”Foppa” skulle finna uppdraget, 70 dagar bort i tiden, väldigt inspirerande. Bara han är fit for fight.
Den brasklappen är inte liten som en grytlapp, snarare stor som Pavarottis badlakan.
Är det inte det ena så är det andra, sa kärringen som fick näsblod. För ”Foppa” är det tredje (kroppsdelen) efter att fot och bihålor satt stopp.
Varje gång ”Foppa” uteblir i elitserien går det en suck genom hockeySverige. Han berör även de som inte följer hockeyn från dag till dag.
Hade beskedet om den senaste revbensskadan kommit tidigare än i går vid lunchtid skulle nog inte Hovet ha sålts ut. Markus Näslund får ursäkta.
Jag tror faktiskt även att Djurgårdens spelare tappade lite motivation av att inte få mäta sina krafter med den levande legenden.
15 poäng (8+7) på åtta matcher talar sitt tydliga språk. Men lika mycket positiv kraft som 36-åringen ger Modo, lika mycket negativ energi läcker ur kollektivet när han är skadad.
Därför var poängen (2-2) igår viktig för Miroslav Horavas lag. Ändå är ”Foppas” varaktiga medverkan ett måste om ångermanlänningarna ska gå till slutspel.
Djurgården har inte heller någon given plats bland de åtta. Framförallt saknar jag en målskytt, en spelare som blixtrar till och gör det där extra.
Tonåringen Marcus Krüger, osynlig i går, leder den interna poängligan (8-14). Det är väldigt bra gjort. Men fler måste bidra.
Marcus Nilson (10-5) ser lite för bekväm ut och sen till skott. Hardy Nilsson skulle behöva få in en vass avslutare innan transferfönstret stänger sista januari.
