När Detroit Red Wings vann Stanley Cup i somras bestämde Niklas Kronwall direkt vad han skulle göra av sina timmar med bucklan - varje spelare får ju ha den hiskeligt fula men ändå så åtråvärda bucklan under ett dygn.

I går kom Stanley hem.

– Det känns väldigt naturligt att ta den hit, säger Niklas. Det finns inte att jag skulle glömma var jag kommer ifrån. Järfälla är hemma för mig.

27-åringen från Järfälla, Djurgården och Detroit är en av många kvalitetsspelare från lilla Järfälla, starkt med tanke på att JHC aldrig nått högre än ettan. Bröderna Niklas (Detroit) och Staffan Kronwall (Toronto), Marcus Nilsson (Calgary) och brorsan Patrik (som nådde AHL). Edwin Frylén och Daniel Rudslätt som båda spelat med Dif. Och Mikael Tellqvist, OS-mästare och nu Phoenix Coyotes. Och på den gamla tiden finns Peter Wallin, Tre Kronor och New York Rangers. Bland andra.

Och när Niklas poserar med bucklan, som tidigare på dagen besökt Difs hockeyskola på Hovet, kommer minnena över honom:

– Bara grejen att komma hit. Jag minns när jag låg under läktaren och letade puckar, och när man sprang och såg A-lagets matcher. Det verkar som om tiden stått stilla här och jag hoppas att det kommer att förbli så.

I dag ligger JHC:s uterink intill ishallen. Förr i tiden låg den i Veddesta. Och den var kall. Mycket kall:

– Det går ju inte att glömma träningarna klockan åtta på söndagsmorgnarna. 20 grader kallt, ishalt på vägen till rinken - det blev många vurpor där. Och så duscharna: antingen kokhett eller iskallt. Inga mellanlägen, skrattar Niklas.

Förste tränaren hette Björn Öhrqvist. Han är inte längre aktiv. Men Niklas plockar fram hans namn ur minnet direkt.

– Jag var 6-7 år, och det var då det började. Jag spelade med grabbar som var ett år äldre, och var kvar i Järfälla tills jag var 14 år gammal.

Sen lockade storklubbarna.

Och idag är Niklas en av blott en av fyra svenskar (se här intill) som vunnit allt: OS, VM, Stanley Cup och SM. Och som gjort att lilla Järfälla kan slå sig för bröstet lite extra.