Utspelade, bortkollrade, bortspelade. Sänkta av en levande legend. Det som skulle bli Sveriges stora sommarparty slutade med Kraschen i Kiev. Och härdsmältan på Olympiastadion kommer att kosta rejält:

Andrij Sjevtjenko skickade ner Sverige i brygga och nu krävs det ett mirakel för att Sverige ska ta sig vidare till kvartsfinalen – eller helst två.

Att förlora inledningsmatchen i ett mästerskap är nästan det värsta ett lag kan råka ut för. Att förlora mot ett lag vi måste ha bakom oss är ännu värre.

Att förlora efter ett ledningsmål i en så viktig match är riktigt dåligt.

Sverige gick in den nästan 30-gradiga hettan i Olympiastadion med sitt allra bästa lag, nästan: En Zlatan Ibrahimovic i sitt livs form, ett mittfält fullt av talang, erfarenhet och offensivlusta, en supersub på bänken. Och en jätteknall längst fram.

Sverige ställde upp med ett lag som ville vinna matchen, som ville anfalla, som ville ha bollen och som ville släcka alla Ukrainas drömmar innan de släckte vår.

Ingenting hjälpte.

För det var en offensiv uppställning som inte höll – och istället släcktes nästan alla svenska drömmar istället.

Det lag som gör minst misstag vinner, skrev jag inför matchen.

Och det var alldeles för många svenska spelare som gjorde alldeles för många misstag och straffet blev brutalt:

• Många ukrainska attacker föddes på den svaga svenska vänsterkanten där Toivonen och Martin Olsson inte samarbetade tillräckligt bra defensivt. Stundtals var det en motorväg därute för Jarmolenko att leka på.

• Misstaget vid Ukrainas kvittering där ”Granen” och Mellberg bara hade en man att hålla reda på och inte lyckades alls.

• Och sedan ännu en fast situation, och ännu ett billigt mål.

Inget lag i EM har råd att göra sådana tabbar, allra minst Sverige när anfallsspelet inte fungerade.

Det var alldeles för ängsligt och passivt. Sverige spelade ofta bedrövlig fotboll och den lilla chansen vi hade att dansa in kvartsfinalen är så gott som borta nu.

Ukraina spelade fotboll på det sätt de gillar bäst: snabba omställningar, heta kontringar och attacker mot Sveriges sårbara vänstersida. Hade Sjevtjenko varit tre år yngre hade han gjort mål redan i första halvleken.

Sverige, å andra sidan, spelade knappt fotboll över huvudtaget. Det blev en mardrömsstart för Erik Hamrén i mästerskapsdebuten.

Hoppet är det sista som överger människan och än har Erik Hamrén en liten chans att lyckas i sitt första mästerskap. Men för att Sverige ska ta sig vidare efter kraschen i Kiev krävs nu två mirakelmatcher.

England i Kiev på fredag bara måste sluta med vinst. Och sedan måste Zlatan och de andra dessutom dunka till Frankrike om en vecka.

Men England, att döma av deras inledningsmatch mot Frankrike, är en betydligt svårare motståndare än de flesta tror, och att slå Frankrike i den sista matchen är en extrem uppgift.

Man kan hoppas och be och säga att större under har hänt. Man kan peka på Danmark och säga att större under har hänt.

Men just nu är allt det där är bara drömmar.

Den bittra sanningen är att om Sverige inte mäktar med att slå Ukraina har laget inte i en kvartsfinal att göra.

Det finns inga ursäkter. Tyvärr är Sverige inte bättre än så här.

Bara dubbla bragder kan förhindra att det här fotbollslaget firar midsommar hemma i Sverige.