Carolina Klüfts OS-start är mycket oviss. I morgon måste hon få ett positivt besked när hon hoppar längd i finländska Kuortane. Annars stannar hon hemma från London.

–Jag vill inte åka till London med det jag gjort hittills. Ska jag vara med i OS är det för att kunna ta mig till final. Jag är inte där för att se och lära. Nu ger jag mig själv en ärlig chans och jag ska verkligen försöka ta den, säger hon till SvD.

Hon har bara gjort en enda tävling i år. Det blev tre hopp i Göteborg den 14 juni, där det längsta mätte endast 6,27 – långt sämre än vad hon har kapacitet till.

–Det räcker ingenstans, det är jag självklart medveten om. Jag vill inte måla upp något resultat som jag måste göra på söndag, det beror på förhållandena, men en viss nivå måste jag upp till.

Hon besväras fortfarande av smärta i smalbenet, men säger att känslan blivit bättre sedan bakslaget i Göteborg.

–Vi har använt allt från kärlek till medicin och har lyckats dämpa inflammationen. Det är hundra resor bättre nu än för en månad sedan. En ny röntgen visade att benet har blivit lite förtjockat och inte kan gå av, så nu gäller det bara att försöka stå ut med smärtan, säger hon.

Hon avstod från EM i Helsingfors för att lägga all fokus på OS, men har inte kunnat göra ett enda fullt maxhopp sedan tävlingen i Göteborg.

–Träningen har ändå flutit på riktigt bra. Det gäller att lura hjärnan. Jag vet att jag kommer att få ont. Muskeln blir trött och passiv, lite som en känsla av mjölksyra, samtidigt som det gör ont i benhinnorna. Men när jag hoppade senast på träning vann jag ändå en seger över mitt ben i alla fall. Det är den känslan jag tar med mig till Finland.

Den fysiska formen är god och Klüft vet att hon alltid är som bäst när det gäller som mest.

–Man ska inte stirra sig blind på årsstatistik. I fjol kom jag till VM i Sydkorea med ett resultat som statistiskt inte skulle räcka till final, men jag tog mig dit och slutade femma. Jag vet vad jag kan när smärtan är under kontroll. Och det kan mycket väl ösregna när vi hoppar i London. Då kan allt hända.

I fjol hade hon hoppat 6,73 som längst före avresan till VM. Hon fick också ett positivt besked i genrepet, SM i Gävle, och det är ett liknande svar hon söker i morgon.

–Jag har bra dialog med SOK (Sveriges olympiska kommitté) och kommer att ta ett beslut om det blir OS eller inte ganska snabbt efter tävlingen. Tanken är att jag ska åka på förlägret i Annecy redan på tisdag.

Klüft har tidigare sagt att den här säsongen är den sista i karriären. Det står hon fast vid. Men oavsett hur det går i Kuortane vill hon vara med i Finnkampen och på SM senare i höst.

–Alla vet väl att jag slutar i höst men jag vill avsluta på mitt sätt. Sedan kommer jag nog att fortsätta hänga med på träningarna med kompisarna, men tävlingsmässigt är det sedan över.

Klüft tog guld i OS-debuten i Aten 2004, då i sjukamp. I Peking för fyra år sedan slutade hon nia i längd och försvann i kvalet i tresteg.

–Just nu ligger all fokus på att hoppa bra i Finland. Det känns verkligen i magen att det är vinna eller försvinna. Det är tufft men jag nu ger jag mig själv en ärlig chans.

Ett problem med tanke på Klüfts smärtande smalben är att längdhoppsfinalen (den 8 augusti) i OS avgörs redan dagen efter kvalet. Det blir väldigt kort om tid för återhämtning.

–Men är jag väl på ett OS är jag beredd att offra precis allting och bara ösa. Då spelar det ingen roll om jag så skulle gå av på mitten.

Klüft får sällskap i Finland av träningskompisen Michel Tornéus som vill ha ett bättre kvitto på formen än det han fick i regnet i Karlstad i torsdags (7,79). Även Jessica Samuelsson genrepar inför mångkampen i OS med att hoppa längd och höjd i Kuortane.