Det ”uträknade landslaget” kom till OS i London och blev ”det krigande landslaget”. Det höll på att räcka hela vägen till ett sensationellt guld.

Finalen mot Frankrike blev en rysare, Sverige vägrade ge upp, men föll med 21–22.

Fransmännen klarade av att hålla undan i de dramatiska slutsekunderna och kunde fira det andra raka OS-guldet.

Det var med kluvna känslor som de svenska spelarna lämnade arenan.

Förlusten sved, men inombords kände alla ändå att de gjort något stort, en bedrift de kan vara stolta över. De gav världens bästa handbollsnation oväntat hårt motstånd i finalen, de vann ett OS-silver efter bragdmatcher mot Danmark i kvarten och Ungern i semin.

Kim Andersson, högernian som är Sveriges största stjärna, blandade fantastiska skott med slarviga tekniska fel i sin sista match i blågul tröja. Efter tio år och en första mästerskapsmedalj tackar han för sig.

– Vi har gjort en resa här som jag aldrig kommer att glömma. Som det känns just nu var det definitivt min sista landskamp, men det är inte så att jag stänger igen alla dörrar. Det känns lite vemodigt givetvis med tanke på att resan i OS varit så positiv. Men jag har lämnat in mina kläder som jag fått av handbollförbundet. De ligger i en Ullaredspåse där nånstans, nu får någon annan växa in i de kläderna och ta en tioårsresa, säger han och fingrar på silvermedaljen.

Den förvandling som landslaget genomgått de senaste månaderna är remarkabel.

I vintras slutade Blågult tolva i EM och sedan blev det fiasko i VM-kvalet mot Montenegro.

OS-silvret kan få flera av de tveksamma veteranerna att tänka om vad gäller framtiden.

– Vi får se. Jag ska ha ett snack med Staffan (Olsson) och Ola (Lindgren) och se hur de tänkt sig. Kanske kan det vi gjort hjälpa lite på traven när jag bestämmer mig, säger Jonas Källman.

Försvarsbjässen Magnus Jernemyr är även han inne på samma linje.

–Jag vill inte vara en sådan som ska övertalas hit och dit. Kroppen och familjen får styra. Om min kropp säger ifrån så är det så. Men sättet som laget agerat här…det är klart att det är stor skillnad mot vad vi gjorde mot Montenegro. Vi har vuxit och det är det här som är roligt med handboll, säger han.

Lagkaptenen Tobias Karlsson tar ett beslut längre fram, men medger att sättet som ”det krigande landslaget” vunnit OS-silver på spelar in:

–Jag tycker det är väldigt roligt att spela i landslaget, jag tycker det är skitkul med handboll och så länge jag blir uttagen har jag inga andra planer. Vi har börjat på något nytt som vi givetvis ska bygga vidare på, säger han.