Efter att vid ett stort antal tillfällen under den senaste månaden ha skjutit upp den här intervjun tar Regina Kevius emot på sitt arbetsrum i Stadshuset.

”Sluta ducka, Kevius”, skrev SvD:s sportchef Ola Billger i sin krönika (3/2) där han menade att idrottsborgarrådets tystnad var ett hån mot idrottsrörelsen i Stockholm.

– Jag fick kritik för att jag skulle ha gömt mig, men under den perioden hade vi långa och många diskussioner om det beslut vi fått kritik för, säger Kevius.

Vilken är den viktigaste erfarenhet du tar med dig från den turbulenta tiden?

– Att lyssna på föreningar innan vi fattar beslut som berör föreningar och att sätta sig in i frågor ordentligt.

Det borde vara självklarheter.

– Ja, absolut och vi borde ha träffat fler föreningar och förankrat ett beslut, säger Kevius som förstås hellre talar om att hon faktiskt ändrade sig efter kritikstormen.

Två gånger till och med. Först backade hon halvvägs från beslutet att minska föreningsstödet med tio miljoner kronor och då det inte räckte för att mildra kritiken gick hon hela vägen.

Politiker som lyssnar på folket får sympati, men ditt agerande visar också på en velighet som väcker tvivel på om framtida beslut ska stå fast eller inte.

– Det är starkt att ändra sig och vi politiker måste kunna göra det. Jag är glad att jag vågade.

Hon är civilingenjör och kopplingen till rollen som stadsbyggnadsborgarråd är självklar.

Finns det ett lika naturligt band mellan dig och rollen som idrottsborgarråd?

– Jag brinner för idrott och mina två roller fungerar bra ihop. När man bygger nya bostadsområden kan man se till att få in idrottsanläggningar i detaljplanen.

Görs inte det nu?

– Ibland verkar det som om vi planerat in idrottsanläggningar utifrån vilka som skrikit högst, medan andra sporter glömts bort.

Vilka har skrikit mest då?

– Jag vill inte peka ut någon idrott, men bland de som glömts bort lite finns gymnastik och kampsport. Vi ska plocka fram statistik för att se vilken efterfrågan och vilka behov som finns.

För att återkomma till din koppling till idrotten, vad har du för bakgrund i idrotten?

– Jag spelade basket i Solna i fem år. Då jag var 15 år fick jag frågan om jag ville satsa, men jag ville fortsätta att spela för att det var kul.

Men det gick inte?

– Nej, och min hjärtefråga är just att ge ungdomar i den åldern möjlighet att fortsätta med idrott även om de inte vill hårdsatsa. Plus att jag vill att man ska kunna börja med idrott i den åldern.

Varför är det viktigt?

– Idrotten försenar alkoholdebuten och har man match tidigt på morgonen går man och lägger sig i tid. Ja, det är bra på många sätt att idrotta helt enkelt.

Det väckte starka reaktioner då du sa att föreningarna borde bli bättre på att skaffa externa intäkter eftersom det är lätt för föreningarna att luta sig tillbaka och bara ta emot kommunala bidrag. Kan du berätta hur ni gör i din förening?

– Min förening? Jag är inte med i någon, svarar hon och utbyter en blick med sin pressekreterare Oliver Carrà som sitter med under hela intervjun.

Men har du aldrig suttit i en styrelse, varit tränare, sålt bingolotter eller haft någon form av förtroendeuppdrag inom idrotten?

– Nej.

Riksidrottsförbundets (RF) ordförande Karin Mattsson Weijber menar att ditt uttalande visar på okunskap om hur det breda föreningslivet fungerar – håller du med?

– Jag har mycket att lära. Mitt uttalande var olyckligt och jag har nu träffat ett antal föreningar som säger att det är omöjligt för dem att få externa intäkter.

Beror det på vilken idrott det är eller hur stort intresse man har av att få in pengar?

– Nu ska vi se här, säger idrottsborgarrådet och dröjer med svaret innan hon säger:

– Det beror mycket på om sporten är publik eller inte.

Dröjde du med svaret för att det inte skulle bli en ny groda?

– Jag uppfattar mig själv som en analytisk person som funderar och grubblar mycket, men det där uttalandet som jag fått kritik för var inte genomtänkt.

I ditt inledningsanförande i budgetfullmäktiges idrottsdebatt den 25 november förra året sa du så här: ”Vår stad har inte bara en särställning i Sverige vad gäller internationella evenemang, utan faktiskt i hela Norden”. Hur tänkte du då?

– Att vi har ordnat en del evenemang och att vi ska ordna fler.

Men det är ju väl känt att Stockholm ligger långt efter till exempel Göteborg.

– Vi kan bli bättre och det handlar om att sätta Stockholm på kartan. Stockholmsarenan som blir klar nästa år kommer att betyda mycket.

Vilket stort evenemang vill du helst ha till Stockholm?

– Vi kommer förhoppningsvis att få Finnkampen. Det vore mycket roligt.

Vilket menar du var det senaste stora idrottsevenemanget i Stockholm?

– Man kan ju alltid diskutera vad som är stort eller inte. Jag tycker att det var simningarna i Eriksdalsbadet, där fanns ju alla möjliga länder.

Du har under din korta tid som idrottsborgarråd fått kritik inte bara från idrottsrörelsen i Stockholm och från RF, utan också från parti- och allianskolleger – hur har tiden påverkat dig?

– Det har förstås varit jobbigt. Men man ska komma ihåg att det var ett politiskt beslut och det gäller att kunna skilja på politikerrollen och den privata rollen.

Finansborgarrådet Sten Nordin har det yttersta ansvaret för budgeten, men det var du som fick all kritik – borde han ha ställt upp för dig bättre?

– Jag har fått jättebra stöd av Sten Nordin.

Men utåt är det du som fått ta hela smällen?

– Jag är ansvarig för idrottsnämnden.

Ville du ha jobbet som idrottsborgarråd eller mer slängdes det i knät på dig?

– Jag tackade ja på frågan om jag ville bli stadsbyggnadsborgarråd och idrottsborgarråd. Jag vill göra något bra av det här och vet att jag har mycket kvar att lära.

Nu låter du som en före detta chefredaktör på SvD som vid anställandet förklarade att han var glad att få lära sig en bransch han inte kunde något om. Har inte alla i Stockholmsidrotten rätt att kräva att du redan nu har kompetens att tillföra saker?

– Det är få politiker som är experter på sitt sakområde. Jag har en mängd erfarna personer runt mig och enbart idrottsförvaltningen har runt 500 anställda.

– Det är min uppgift att leda och vi politiker fattar beslut baserat på förslag från de kompetenta, säger Kevius.

Hon tycker att uppmärksamheten kring det som inte fungerar är bra – ”då ska vi självklart ta tag i det” – men önskar också att det gavs större uppmärksamhet åt ”allt som vi och idrottsförvaltningen gör för idrotten”.

Passa på nu.

– Simhallarna i Farsta, Åkeshov, Vällingby och Västertorp rustas upp för 500 miljoner kronor, Skansstullshallen invigs i maj och på Stora Mossen kommer det att byggas två hallar.

Med ens ser idrottsborgarrådet riktigt nöjt ut.