Kenneth Hansen.
Foto: JOHAN FRÄMST
Och varför skulle han? Årets första EM-deltävling visade att götenesonen fortfarande är nummer 1. Jakten på ett 15:e (!) EM-guld har just startat.
– Men det är klart att jag själv ibland funderar över varför man fortsätter. Allt annat än seger eller andraplats skulle ju vara ett misslyckande, säger Kenneth Hansen.
De egna svaren låter inte dröja många sekunder.
– Jag vet ju att jag skulle sakna den där adrenalinkicken man får när det är tävling. Jag vet att vi kan utveckla materialet ytterligare. Och så har vi skaffat en bil till i teamet med en yngre förare. Det kickar på en att försöka lyfta ytterligare ett snäpp.
Kärleken till motorsporten är en drivkraft långt större än möjligheten att tjäna pengar. Prissummorna i rallycross är småsmulor jämfört med många andra ”syskonsporter”. Segern i brittiska Lydden Hill i påskhelgen gav 900 euro. 150 euro kostar startavgiften. Återstår i runda slängar 7 500 kronor.
– Det räcker inte ens till en uppsättning däck, konstaterar Kenneth.
Och i tider när bilindustrin är ordentligt i gungning är sponsorläget inte direkt gynnsamt. Citroen, som är Hansens största sponsor, ser också de över de ekonomiska ramarna.
– Det är klart att det ekonomiska läget påverkar min satsning. Men Citroen ville att vi skulle jobba vidare eftersom vi gör bra PR för märket. Vi får ta en tuff tid också. Biter vi ihop nu så kommer det nog några bättre år snart igen.
Kenneth Hansen har varit motorproffs i snart 20 år. 1990 - året efter det första EM-guldet - tackade han nej till fortsatt tjänstledighet och hoppade av jobbet på Volvo.
Sedan dess har framgångarna radats upp i en aldrig sinande ström. Uppe längs taket i den verkstad där de två 2,5-miljonersbilarna nu prepareras för nästa EM-deltävling står närmare 500 pokaler och hederspriser av varierande storlek.
Inte alla tävlingar - men många – finns lagrade både i minnet och dvd-hyllan.
Är det något race du minns alldeles speciellt?
– Ja, det i norska Lyngås 1994 när Martin Schanche och jag gjorde upp om EM-titeln. Jag chansade och tjuvstartade en aning och startelektroniken reagerade inte. Martin blev helt tokig och körde av mig direkt. Sedan körde vi utom alla gränser. Man kan se på filmen att den som ligger trea inte vågar ge sig in i striden. Jag vann titeln och Martin pratade inte med mig på ett halvår...
I dag säger sig Kenneth vara lite mer försiktig. Den svåra kraschen i Momarken för knappt två år sedan har delvis satt sina spår.
– Man har fått lite mer respekt. Jag chansar inte lika mycket, försöker köra smartare i stället.
Hur är det reaktionssnabbheten i dag jämfört med för 20 år sedan?
– Det gäller att vara fokuserad på det man ska göra. Jag tror att rutinen betyder en del i startögonblicket. Det handlar om tajming och den finns fortfarande där.
Lika tuff och skoningslös som Kenneth Hansen ofta varit på rallycrossbanan - lika lugn och stillsam är han vid sidan av. Han står fast förankrad i den västgötska myllan och att vara bygdens särklassigt största kändis är inget som verkar vara en belastning.
– Det är inte många gånger man passerar ut från ICA utan att ha stannat och pratat motorsport med några stycken. Men hellre det än tvärtom.
Efter en tävling i Holland tog sig idolskapet mer dramatiska former. En polisbil med blåljuset påslaget körde om teamets stora buss och tvingade in ekipaget till vägrenen.
– När de frågade om jag var mr Kenneth Hansen blev jag riktigt orolig och undrade vilka lagar jag brutit mot. Men polisen ville bara ha en autograf hem till sin son. Jag skickade med några kepsar också...
Intresset för bilar har inte alltid funnits där. Åtminstone inte enligt Kenneths mamma.
– Hon har berättat att jag hellre lekte med dockor än bilar när jag var liten.
Men när Götene fick en gokart-bana bara ett par kilometer från familjens Hansens hus förändrades tillvaron.
– En av mina bästa kompisar fick en ny gokart. Vi var ofta hemma hos honom och satt och dreglade över den, berättar Kenneth.
Efter lite list och ”utpressning” hemma kunde också Kenneth skaffa en riktig gokart.
– Jag förklarade att jag ville köpa en lätt motorcykel men det blev blankt nej av pappa. Då blev det lättare att köpa en gokart istället.
Resultaten var hyfsade till en början.
– Jag märkte tidigt att jag hade svårt att hänga med mina kompisar under träningsrundorna men när det blev tävling gick det betydligt bättre. Det kanske är det som betyder att man har vinnarskalle.
Den, enligt Kenneth, nyttigaste erfarenheten drog han som 20-åring.
– Jag körde nio tävlingar, ledde i åtta men fick bryta alla. Jag hade inte skött grejerna ordentligt så det gick sönder. Att jag inte gav upp då tror jag var väldigt viktigt för fortsättningen av min karriär.
Nu har Kenneth Hansen på nytt tecknat ett ettårskontrakt med Citroen. Längre avtal än så har han sällan haft trots att han nu är inne på det 16:e året hos det franska bilföretaget.
– Jag måste väl vara en dålig förhandlare. Efter varje säsong har man stått där och tänkt att vad vi gör nu om det inte blir förlängt. Men det har ordnat sig - och skulle det inte göra det får vi väl hitta på något annat.
När - eller om - den dag kommer då Kenneth Hansen känner att han vill kliva ur sin rallycrossbil finns alternativ klara för en fortsatt tillvaro i motorsportbranschen. Kanske som aktiv i någon form av racing eller som mentor och teamchef för den framtida bilsportgenerationen.
–Eftersom jag har så bra samarbete med Citroen och de inte satsat på racing har inte STCC eller WTCC varit aktuellt. Men det kan komma i ett annat läge om jag skulle lägga av med rallycrossen.
Kenneths företag har också startat ett juniorteam med unga lovande förare som finns med i JTCCserien. Och skulle inte det räcka så har familjens båda söner Timmy, 16 och Kevin, 10 startat egna karriärer. Lillebror i både mikro- och minikarting medan Timmys talang redan fört honom till internationella sammanhang i Formel BMW.
– Det är klart att det blir lite körigt i bland när vi alla tre tävlar på olika platser. Men det är jättekul att grabbarna vill hålla på.
Hur är du som idrottsförälder?
– Jag hoppas jag är bra på att dela med mig av det jag lärt mig. Jag vet ju precis hur det känns och vad man måste tänka på. Sedan kanske jag borde kritisera mer än vad jag gör. Jag kör lite med sandwich-principen - mycket beröm blandat med några saker de kan göra bättre. Men Timmy vill ha mer och mer av specifik kritik.
Känner du igen dig i något av hans inställning?
– I bland när han har sina bästa stunder kan han göra alldeles overkliga körningar. Jag känner igen den känslan. När man är så taggad är det som om man skulle kunna gå på vatten.
Nu ska han tävla på samma ställen där Formel 1 körs - är en plats där drömmen för både far och son?
– Ja, drömma måste man få göra. Och jag och en kompis har bestämt att när Timmy ska köra Formel 1 - då ska vi sitta på vip-läktaren, ta en öl och bara må gott.
