Kennedy fick nöja sig med att bli vice president för kvällen. Det är aldrig enkelt att vrida klockan tillbaka. Förväntningarna på den förlorade sonen, som lämnade Söderstadion för tio säsonger sedan och som inte spelat en match på sju månader, var rejält uppskruvade.
Till höger på mittfältet i Gregg Berhalters färska 4–4-2–uppställning gjorde Kennedy inte många fel, men svarade inte heller för många avgörande offensiva insatser.
31-åringens blick för spelet och goda passnings- och inläggsfot glimtade till, men endast tre veckors träning med laget lyste igenom. Kennedy tog sig inte förbi sin gubbe lika lätt som när han nätade i Bajens avgörande 3–2-seger mot Örgryte då guldet bärgades 2001.
– Jag är fortfarande i min uppbyggnadsperiod. Det där riktiga drivet finns inte. Flåset saknas. Jag är inte där än, men jobbar mig fram, sade den omsvärmade Södertäljesonen.
Betyg på dig själv?
– Jag ger mig bara två av fem. Jag har alltid varit ganska kritisk mot mina egna insatser. Det gick hyfsat. När jag kunde kliva in som 10:a mitt i banan kändes det bra, men det är inte lätt mot ett lag som backar och står rätt i positionerna.
Kvällens höjdare?
– Stämningen när jag kom in på arenan var fantastisk. Det var ett mäktigt mottagande. 12 000 på en match i superettan. Det är grymt, konstaterar Kennedy, som var nära att kröna comebacken med mål.
– Vi kontrade bra på dem och Erik (Sundin) hittade mig med ett perfekt pass. Jag var ganska säker på att göra mål och slappnade av i avslutningen, säger Kennedy, vars bredsida rullade utanför stolpen.
Bytet i 71:a minuten (med Christophe Lallet) följdes av en besviken gest från Kennedy:
– Jag var inte speciellt trött. Vi missförstod nog varandra tränaren och jag. Jag hade i och för sig på förhand sagt någonstans mellan 65 och 75 minuter, säger Kennedy.
Då hade ändå Nik Ledgerwood gett hemmalaget ledningen sedan Erik Sundin släppt bollen föredömligt i djupled – en aktion som Bajen annars saknade i första halvlek.
Man vann enkelt bollen, men hade svårt att få fart i uppspelen som blev lätta byten för gästernas rutinerade mittbackar Marcus Lindberg/Jakob Augustsson.
Men sedan skåningarna gått ner på trebackslinje växte ytorna. Mikael Rynell hade ett styrt skott i stolpen innan Erik Sundin på sina snabba föttern dök upp som gubben i lådan och ”chippade” in 2–0.
– Erik (Sundin) har en enorm energi och kan få försvararen att hamna på fel fot. Det syns att han spelat i en högre serie, konstaterar tränaren Gregg Berhalter.
Om två veckor (18 september) åker Hammarby till Grimsta. Matchen mot BP, som via ett hat trick av Pablo Piñones-Arce mot Umeå (3–1) håller undan i tabellen, blir det sista, stora halmstrået att försöka greppa.
Då är också Kennedy varm i kläderna.
