VM-guld i jaktstart, brons i mass-

starten, silver i mixedstafetten – och så totalseger i världscupen.

Förstå att Helena bjuder på ett brett leende när fjolårssäsongen kommer på tal.

–Det var över all förväntan. VM-medaljerna var roliga, men att vinna världscupen totalt slår allt. Den som vinner cupen har varit bäst över en hel säsong, säger Helena, som då och då plockar fram videobanden från VM och från världscup-avgörandet i Sibirien.

–Jag blir lika nervös varje gång…

Båda tävlingarna var nervkittlande i överkant, men båda slutade med svenskan som segrare.

Sköna minnen att plocka fram när träningen känns som tyngst.

Tre veckors vila unnade sig Helena i april månad.

–Det var skönt, även om det blev hel del ståhej efter säsongen. Men det mesta var bara kul.

Snart började datorns mailbox fyllas av träningsinstruktionerna från Ruhpolding, varifrån tränaren Wolfgang Pichler styr sina blågula adepter.

–Vi har kört hårt. Sex dagar i veckan, två pass om dagen. Och det finns mycket jag kan förbättra. Jag vill till exempel bli snabbare på skjutvallen, målet är att komma under 30 sekunder i stående och under 35 i liggande.

Individuell träning och åtta landslagsläger är avverkade. Nästa vecka är det äntligen världscup- premiär.

–Det är psykiskt påfrestande med en så lång träningsperiod. Allra tyngst är det i oktober, då kan jag bli verkligt trött och less. Men nu känns det bra och jag längtar efter att tävlingssäsongen ska komma i gång.

Helena kombinerar sin idrottskarriär med studier och pluggar ekonomi och juridik vid Mittuniversitetet i Östersund.

–Jag vill inte att min tillvaro ska stå och falla med skidskyttet. Det känns bra att ha en grund att stå på. Och man vet aldrig, är olyckan framme och man blir skadad kan karriären ta slut långt tidigare än vad man planerat, säger Helena.

Ett nio till fem-jobb…?

–Mörka, kalla och regniga dagar när jag ska ut på mitt träningspass händer det att jag tycker att det inte skulle vara så illa…

Men 25-åriga Helena har normalt sett mycket kvar av karriären. I februari väntar OS.

–Det känns långt dit, men det är klart att det är stort mål och jag åker till Vancouver för att slåss om medaljerna.

Sprint, distans, jaktstart, masstart – vilken disciplin är egentligen Helena Jonssons favorit?

–Det har alltid varit distans- och masstartsloppen. I alla fall gillade jag dem mest förut. Men i vintras vann jag sprintcupen och tog VM-guld i jaktstart, så nu vet jag inte. Jag får nog kalla mig allround.

I nästa vecka inleds världscupen inför hemmapublik i Östersund. Och på tisdag presenteras årets bragdmedaljör.

–Jag har inte tänkt på det så mycket, men det är roligt om jag är med i diskussionen. Att får börja tävla hemma i Östersund ska bli så roligt. Och jag känner mig väl förberedd. Antalet träningstimmar har ökat och kvalitén likaså. Och Wolfgang verkar nöjd.

Hur yttrar sig det?

–När han säger ”not so bad”, då tar man det som en komplimang och en bekräftelse på att det går som planerat, säger Helena och skrattar.