Jag har väntat på värvningen som skulle skapa en forwardsbesättning med liknande egenskaper vilken gav klubbens hittills enda guld 2001:

En kort och explosiv bredvid en stor stark i straffområdet.

Men eftersom det i skrivande stund inte undsluppit något sedan transferfönstret väl dragits igen efter förbundets kontorstid ute på Råsunda antar jag att inget hänt.

Den möjligheten såg uppenbarligen inte grönvite sportchefen Lasse Eriksson; målvakt i samma omklädningsrum med Markstedt och Hermansson under säsongen som slutade så lyckligt.

192 centimeter långe Dahlberg lär inte knipa en blårandig tröja på sin naturliga plats i anfallet så länge Zoran Lukic tar ut laget.

Men dög han i Lagerbäcks frontlinje i januari borde han duga åt Hammarby i april. Den 24-årige norrlänningen kan inte vara överdrivet dyr. Dif behöver varenda krona efter förra årets ekonomiska bakslag.

Endast ett eget renodlat spelmål på nio träningsmatcher pekar på att Bajens anfallsspel saknar något väsentligt. Sebastian Castro-Tello har inget dåligt spelsinne, men saknar avgörande ryck och tyngd för att lyckas i längden.

Tänk vad den starke huvud/target-spelaren Mikael Dahlberg skulle kunna göra för Charlie Davies snabbhet i en formel som Sören Cratz uppfann med firma Markstedt/Hermansson.

Men sådant spel (inlägg, nickskarv och andraboll) vill kanske Hammarby inte stå för?

Vad tränare ”Trapatony” Gustavsson vill är inte lätt att veta efter två säsonger på Söderstadion. Det är inget bra tecken att två av mina kompisar, hängivna bajare, släppt sina eftertraktade säsongskort på södra långsidan.

Det skulle aldrig bli lätt att ta över efter passningsprofeten Anders Linderoth. Tony Gustavsson saknar inte bollsinne, pingislirare från Medelpad som han är, men den ambitiöse 35-åringen har, tycks det mig, svårt att få ut på planen vad han säger i teorin.

Sveriges förste akademiske fotbollstränare (80 poäng på Örebros universitet) snackar väldigt mycket på en scen. Gårdagens upptaktsträff på Berns var inget undantag. Jag förlorade mig i hans organisatoriska utsvävningar runt laget. Tony är spänd. Kontrasten är enorm jämfört med Nanne Bergstands samlade lugn.

Det är som beteendevetare Tony uttrycker sig. Formuleringarna blir lätt forcerade på liknande sätt som tränarens kroppsspråk tar honom upp från bänken snabbare än någon allsvensk kollega efter ett mål. Jag gillar att se hans fysiska engagemang under matcherna, men vilken reaktion är närmast hjärtat? Den verbala eller den kroppsliga? Fotboll är inget komplicerat spel. Det enkla är ofta det geniala. Det går inte att bli Tommy Söderberg om man inte är Tommy Söderberg.

Jag undrar vad lagets bärande bollspelare Mikkel Jensen och Louay Chanko tänker innerst inne? Risken är att tränarens ordströmmar går in genom ena örat och ut genom det andra.

Den indirekta utdömningen av spelartruppen efter försäljningen av Petter Andersson kan inte heller ha stärkt Tonys ställning i omklädningsrummet. Som om inte vd:n Michael Andersson blev irriterad nog.

I det inriktningsdokument Hammarbyledningen författat står bland annat skrivet att klubben i framtiden ska räkna in 400000 åskådare om året. Även kryddat med europeiskt cupspel varje säsong innebär det cirka 20000 åskådare i allsvenskt snitt. I runda tal alltså 10000 nya anhängare jämfört med idag.

Var det valfläsket som fick politikerna i Stadshuset att klubba igenom nya arenan?

En av Michael Andersson uppbackare i styrelsen, Per Apelgren, sägs vara så framgångsrik i affärer att han har sitt namn på snart sagt varenda soptunna i en ort i Thailand. När hans namn även står skrivet i betongen söder om Gullmarsplan vet vi att Hammarby lyckats med sina visioner. En god förutsättning hade varit att finansiera köpet av Mikael Dahlberg.