Under det senaste halvåret har det i media spekulerats mycket kring Söderlings hälsotillstånd och över en lunch på Bistro Crème i Stockholm rätar den 27-årige västgöten ut de frågetecken som går att räta ut. Öppenhjärtigt berättar Robin hur hans tillvaro förändrats sedan juli förra året då han i Båstad spelade sin senaste match.

Körtelfebern och sviterna av den har satt inte bara fysiska spår utan också förändrat hans tänk – både på gott och på ont.

–Jag har hittat det lugn som jag saknade tidigare och nu kan jag softa en dag utan att känna stress.

Men?

–Jag saknar ju tennisen och framför allt att kunna träna ja, bara att få hålla igång. På omvägar har jag hört att det finns de som tror att jag håller mig borta för att jag är trött på tennis. Inget kan vara mer fel.

Efter Swedish Open i Båstad var Robin helt slutkörd och likadant månaderna efter förberedelserna inför US Open och Stockholm Open där han tvingades avstå från spel.

–Med facit i hand gjorde jag fel. Jag har alltid varit dålig att lyssna på min kropp och kanske pressade jag mig för hårt då jag hade körtelfebern. Det kan vara orsak till att jag inte återhämtat mig.

–Det är lätt att vara efterklok men då jag körde på visste jag ju inte att jag hade körtelfeber.

Robin säger att allt gått åt rätt håll under det senaste halvåret.

–Men jag orkar inte med för mycket träning utan är som starkast i soffan, säger han och skrattar.

Vad är för mycket träning då?

–Det vet jag inte eftersom det är olika från dag till dag. Ibland kan jag jogga tjugo minuter utan att känna av det efteråt och ibland är jag så slut att jag inte kommer upp ur soffan.

–Ändå har jag inte mer än styrfart då jag joggar.

Vad är den hårdaste tennisträning du kört under den här perioden?

–En halvtimme ungefär. Det är likadant där, ibland har det känts bra efteråt och ibland har jag varit slutkörd. Men jag känner inte av något under själva träningen.

Samtidigt som andra spekulerar funderar Robin inte i när och var han kan tänkas vara tillbaka.

–Jag gjorde det i början och grämde mig över att missa turneringar. Men till slut är det bara att konstatera hur läget är.

–Först måste jag under en längre tid kunna spela fyra timmar tennis om dagen och ovanpå det köra fys men det finns inte på kartan ännu.

Under perioden Robin mådde som sämst oroade han sig faktiskt inte så mycket över hur karriären skulle påverkas.

– Då var det enda viktiga att bli så frisk att jag kunde leva ett normalt liv, om det blev med eller utan tennis spelade ingen roll.

Hur tänker du kring det i dag?

–Jag ska göra allt för att komma tillbaka, sen får det krävas hur många försök som helst. Men jag tänker inte stressa utan det får ta den tid det gör.

Samtidigt finns det förmodligen någon form av tidsgräns efter vilken det blir svårt att nå toppen igen och även om Robin tidigare svarat för mycket starka återkomster efter långa skadeuppehåll – knä och handled – är situationen annorlunda nu.

–Då kunde jag ju ändå träna på så mycket annat. När man är slutkörd orkar man ingenting.

Hur orolig är du för att inte kunna spela mer?

– Jag försöker att inte oroa mig eftersom det inte gör saker bättre utan kanske till och med kan förvärra.

–Däremot inser jag att det kan vara så eller att jag mår tillräckligt bra först om tre år och att det då kan vara för sent.

–Om det mot förmodan blir så kommer jag inte att bryta ihop, försäkrar den tidigare världsfyran som varit uppe i två Grand Slam-finaler och som var tourens hetaste spelare i början på förra året då han tog tre titlar på de fyra första turneringarna.

Men Robin väljer att titta varken bakåt eller framåt utan tar en dag i taget.

Berätta hur du fyller alla de där timmarna som tidigare var uppbokade av tävling, träning, resor, presskonferenser, sponsorträffar och annat som hör tennisen till.

–Vi (Robin och flickvännen Jenni) har köpt en hundvalp så då kommer man ut på många promenader. Det är en malteser som är fem månader och heter Sixten.

Sixten?

–Jag tycker det är ett coolt namn.

–Jag läser mycket böcker, mest om näringslära och fysiologi. Och så har jag börjat lägga pussel. Det är världens bästa tidsfördriv och verkligen bra för att träna tålamodet, ibland tar det flera timmar innan man hittar den där jäkla biten, haha.

Ser du tennis på tv och/eller hänger med vad som händer med din ranking och på touren?

–Jag såg finalen i Melbourne och Davis Cup-dubbeln på tv men det är allt. Men nej, jag surfar inte på ATP:s hemsida för att kolla ranking och sådant och det gjorde jag inte tidigare heller.

Roger Federer hade körtelfeber 2007 och kände sig kraftlös även året efter – har du snackat med honom eller någon annan idrottare som haft körtelfeber?

–Nej. Jag vet ju ändå inte om det är sjukdomen eller att jag körde på så hårt då jag hade den som är problemet.

Även om han försvunnit från rampljuset får Robin Söderling dagligen bevis på sin popularitet.

–Det är många som bryr sig och folk jag möter säger att de saknar mig och önskar lycka till. Det värmer verkligen.

Inne på den fullsatta bistron är det många som sneglar bort mot Robin, några viskar eller pekar men van vid betydligt större uppmärksamhet än så tar Robin situationen med ro.

Under den timmeslånga intervjun har han rakt upp och ner och utan att beklaga sig på ”tyck-synd-om-mig-sättet” berättat om sina problem men på frågan hur det går med hans stiftelse för sjuka och utsatta barn blir Robin mer känslosam.

–Vi var på besök på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg och träffade många barn som var svårt sjuka och en del hade varit där sedan de föddes.

–Samtidigt som det är svårt att se barn i en sådan situation blir man stärkt av att se hur positiva de är. Man får perspektiv på sina egna problem säger Robin Söderling.