Sebastián Eguren har efter onsdagens huliganintrång på AIK:s träning gått in i medieskugga. Innan dess fick dock SvD en längre pratstund med den förre Hammarbymittfältaren.
Senast det hände, för lite över ett år sedan i den spanska orten Vila-real, sa Eguren att han aldrig skulle kunna spela i AIK. Men sedan den 19 februari gör han just det,utlånad från Villarreal till och med den 30 juni.
– Det handlade inte om pengar. I så fall skulle jag ha valt att spela i Ryssland eller i Malmö FF som var villiga att betala betydligt mer. Jag valde AIK för familjens skull. Vi ska ha ett barn till i maj och min fru vill föda hemma i Stockholm. Och det var AIK hörde av sig först när jag plötsligt stod där utan klubb och inte visste vart jag skulle ta vägen. Det uppskattar jag väldigt mycket, säger Eguren.
Men Hammarby då?
–Jag har fina minnen från min tid i Hammarby, både fotbollsmässigt och privat, men att gå dit var aldrig något alternativ eftersom laget spelar i superettan.
29-åringen ligger dessutom i ekonomisk tvist med sin gamla klubb, även om han understryker att konflikten inte hade någon som helst betydelse när han valde AIK.
–Jag skrev inte på för att ”hämnas” på Hammarby. Jag kan inte vara arg på föreningen, det handlar om två personer som lurat mig på miljoner. Jag litade på Thomas (Andersson) och Lasse (Eriksson) men de har behandlat mig som om jag vore dum i huvudet. Jag vet inte om det var för att jag var sydamerikan och inte pratade svenska eller bra engelska men jag är inte dum. Jag ska göra en rättssak av ärendet för att få det som tillhör mig.
Bakgrunden till tvisten ligger i Egurens övergång till Villarreal sommaren 2008.
I januari samma år behövde Hammarby snabbt få loss pengar för att värva landslagsmålvakten Rami Shaaban, en operation som landande på runt 5,5 miljoner kronor. När den spanska toppklubben, som tränade av Real Madrids nuvarande tränare Manuel Pellegrini, hörde av sig och ville hyra Eguren nappade både spelaren och Hammarby.
–Det var mitt livs chans, även om jag tvingades spela helt gratis –jag skulle inte få någon lön från någon av klubbarna. Därför såg jag till att komma överens med Hammarby om vad som skulle ske om Villarreal ville köpa loss mig.
Här står ord står mot ord. Eguren påstår att han och Hammarby, genom förhandlingschefen Thomas Andersson och fotbollschefen Lasse Eriksson, var muntligt överens om att han skulle få en stor del av övergångsumman.
–Det fanns en köpeoption på 1,5 miljoner euro och eftersom jag riskerade och offrade så mycket genom att spela utan lön ville jag ha 30–40 procent. Jag sa: ”Om Villarreal inte vill ha mig så återvänder jag utan en krona i fickan medan Hammarby i vilket fall som helst får in 4,5 miljoner i hyra för mig.” De gick med på det men vi skrev aldrig på något papper, allt gick så snabbt. Så när jag hade slitit stenhårt och lyckats fixa ett treårskontrakt sa de: ”Vilket avtal?”
Eguren anser sig ha rätt till mellan fyra-fem miljoner kronor. Enligt honom hävdar Hammarby att det handlar om en betydligt mindre summa, under miljonen. Klubben hänvisar till ett över tre år gammalt skriftligt avtal i vilket Egurens förra klubb Rosenborg har rätt till en del av övergångssumman.
–Men Hammarby har inte ens betalat den summa som de själva erkänner att de är skyldiga mig!
Det blir tydligt under samtalet att det inte handlar så mycket om beloppet i sig för Eguren. Det som upprör honom är känslan av att bli lurad och misstrodd –igen.
2004 stängdes han av från fotbollen i sex månader efter att ha åkt fast i en dopingkontroll. Han hävdar själv att spåren av kokain kom från ett te gjort på kokablad, något som hans dåvarande klubbläkare gett hela laget i förebyggande syfte mot höjdsjuka, eftersom de skulle spela en match på hög höjd i Ecuador.
–Jag förtjänade inte det där. Jag drack det där jävla kokateet, som inte ens hjälpte, och tvingas fortfarande betala för det. Jag har inte rökt en joint i hela mitt liv och aldrig tagit kokain, men jag är stämplad som drogmissbrukare och tvingas leva med det resten av min karriär.
Misstankarna dök upp på nytt när uruguayanen inte klarade läkarundersökningen med italienska Lazio i januari. Klubben hävdade att spelaren lider av hypertoni (högt blodtryck) och rev därför kontraktet på tre och ett halvt år.
–I Villarreal tog vi urin- och blodprov var 15:e dag och jag hade aldrig några problem. Jag vet inte varför mitt blodtryck var så högt i Rom. Jag blev rädd först för jag trodde att det var något allvarligt. Därför genomgick jag en massa tester på hjärtat, på njurarna, på allt du kan tänka dig, men allt var normalt och blodtrycket stabiliserades. Men då hade transferfönstret stängt.
Plötsligt stod alltså Eguren helt utan klubb. Han hade under hösten hamnat i Villarreals frysbox under dåvarande tränaren Ernesto Valverde och var inte välkommen tillbaka till Spanien förrän efter säsongens slut. Med fotbolls-VM runt hörnet var han tvungen att få speltid för att ha en chans att komma med till mästerskapet.
Då ringde AIK:s sportchef Björn Wesström.
–Jag är inte här för att bli någon ny AIK-idol. Jag ska ge allt för att stödja laget men om fem månader sticker jag. Kanske kommer fansen komma ihåg mig men framför allt kommer de komma ihåg (Martin) Mutumba, Bojan (Djordjic), (Jorge) Ortiz, (Iván) Óbolo och alla de andra. Mina lagkamrater har förtjänat att stå i rampljuset. Jag är ingen stjärna, jag har inte gjort något. Jag är bara en i laget.
Fotnot: Thomas Andersson hänvisar SvD till Per Magnusson, styrelseordförande i Hammarby Fotboll AB, som väljer att svara med ett kort uttalande: ”Hammarby kommenterar inte förhållanden som rör enskilda avtal. Detta är en sak mellan parterna.”
