När Anja på måndagseftermiddagen besökte en syateljé på Södermalm för att sminkas och prova ut en klänning inför festkvällen var det efter en seg period i världscupen.

Hon vann två farttävlingar i St Moritz efter återkomsten till Europa från utflykten till Nordamerika. Men formen i ”svänggrenarna” slalom och storslalom har inte infunnit sig.

–Det finns säkert femton förklaringar, säger pappa Anders som även han fick klä upp sig för att gå på galan med hustrun Madeleine ity att han var nominerad som årets ledare. Men middagen väntade och han hade inte tid att utveckla resonemanget.

Men Anja själv pratar om tidsbrist. Världscupprogrammet växlar mellan disciplinerna och det ges lite tid för träning för de åkare som kör alla discipliner.

–Just som man känner att man har nåt på gång i teknikgrenarna är det farttävlingar. Man hinner inte fullfölja, säger Anja.

Men hon försöker hitta ljusglimtarna. Hon är trots allt bättre i världscupen än vid samma tid ifjol. Och nu väntar farttävlingar där Anja gått bäst. Hon leder super-G-cupen som är ett mål att vinna. Och världscupledarinnan Hosp och Marlies Schild sägs stå över två av de tre Cortina-tävlingarna. Har Anja lyckats behålla formen i fartgrenarna kan poängläget vara ett annat nästa måndag.

–Det är fler farttävlingar än tekniktävlingar kvar på programmet, säger hon optimistiskt.

I söndags i Maribor lät hon lite besviken att behöva resa hem till Stockholm och idrottsgalan och därigenom gå miste om träningstillfällen. Men när hon väl kommit igång med festförberedelserna sken Anja som en sol.

–Det är jättekul att komma hem och träffa kompisar. Och jag tror ett sånt här break kan ge ny energi mentalt.

Med sig vid bordet i Globen hade hon tränaren och allt-i-allon Mikael Junglind. Han är nu hennes närmaste stöd ute på världscuptouren eftersom pappa Anders ska operera sina knän.

I går kväll kunde i alla fall familjen Pärson, förutom Anjas höggravida storasyster Frida, samlas.

–Det var inte lika nervöst som i fjol. Man börjar ju bli van, sade Anja i sitt tacktal efter att ha fått ta emot SvD:s bragdguld.

Några timmar senare fick hon kliva upp igen och ta emot priset som Årets kvinnliga idrottare. Men det mest känsloladdade var när pappa Anders fick pris som Årets ledare – då föll tårarna åter nerför Anjas kinder.