Snacka om publikmagnet och idol. Tennislegenden Roger Federer fyllde läktarna i Kungliga hallen i går – på träning. Efter den spelade han med några knattar och gjorde high five med Sophia Lundin, bollkalle från Danderyds tennisklubb. I morgon spelar Federer sin första match i Stockholm Open.
Foto: Tomas Oneborg
Han dröjer kvar vid frågan en stund och säger sen:
–Är jag större än Björn Borg? Är jag större än min idol Stefan Edberg? Jag vet inte, och egentligen finns väl inga svar, men debatten är rolig och jag är stolt över att vara ett av namnen i den.
Ett jättelikt medieuppbåd mötte den 16-faldige Grand Slam- segraren då han igår kom till Kungliga hallen för ett första träningspass inför Stockholm Open.
I samband med den halvtimmeslånga officiella presskonferensen fick SvD en exklusiv intervju med schweizaren som redan innehar de flesta av tennisens rekord och som skulle haft ett till om det inte vore för Robin Söderling.
Federer hade varit etta i totalt 285 veckor och var bara två veckor från att bli den som toppat rankningen längst tid då han efter kvartsfinalförlusten mot Söderling i årets öppna franska tappade förstaplatsen till slutsegraren Rafael Nadal.
Att bli etta minst två veckor till är en morot men Federer poängterar att han hade varit motiverad även utan den.
–Jag älskar att spela tennis, både att träna och spela matcher och jag har inga problem med allt resande, säger schweizaren som blev pappa förra året och ofta har med hustrun Mirka och tvillingdöttrarna på resorna.
–Det har inneburit förändringar och jag njuter av dem.
Liksom han gör av att uppträda.
–Att spela på stora banor inför många åskådare plockar fram det bästa ur mig och jag uppskattar verkligen fans som stöttar mig och som kommer fram för att ta autografer.
–Men placera mig på en sidobana utan publik och jag tappar all motivation, säger han och skrattar.
Han är precis så helylle som det verkar, en förebildernas förebild i en idrottsvärld där många stjärnors egon är större än deras prestationer.
Då Federer för tio år sedan föll mot Andreas Vinciguerra i Stockholm Opens första omgång var schweizaren en oslipad diamant som kämpade mot omgivningens enorma förväntningar och mot ett hett och otyglat humör.
Federer har många gånger under karriären berättat hur stor betydelse hans mångårige coach Peter Lundgren haft för utvecklingen och de närmast osannolika framgångarna.
Av alla rekord han har är det med minst semifinal i 23 raka Grand Slam-turneringar – Söderling bröt sviten i Paris – det som imponerar mest.
Vilket rekord värdesätter du själv högst?
–Jag håller med om rekordet du säger eftersom det visar under hur lång tid jag var en av de bästa. Sen går det förstås inte att hålla sådana sviter i all evighet.
–Men jag är också mycket stolt över 24 raka finalsegrar och ja, det finns lite annat också, tillägger han med ett leende.
Under fyra säsonger (2004–2007) stod Federer i en klass för sig innan Nadal dök upp som utmanare för att sedan ta över tronen.
Hur stor nackdel har du haft av att spelet gjorts så mycket långsammare?
–Det är svårt att säga men visst är jag lite besviken på utvecklingen. Det är tunga bollar och långsamma underlag och ja, det har blivit extremt.
–Inomhus ska spelet vara snabbt så att det inte går att stå kvar vid baslinjen, säger Federer som under gårdagens träning med kompisen Ivan Ljubicic insåg att han inte kommer att gynnas av underlaget.
Frånsett dig och några andra har dagens spelare stereotypa stilar och finns det någon som du får behållning av att se spela?
–Lleyton Hewitt. Han är en fighter som bryter ner motståndarna fysiskt och mentalt. Och David Nalbandian har fantastisk variation.
–Jag håller med om att det annars är ganska lika men toppspelarna är ändå starka karaktärer och det gör tennisen så intressant.
Federer trollbinder fortfarande åskådarna med sitt elegenta spel och med ett artisteri som gör hans framträdanden till skön konst väcker schweizaren beundran långt utanför tenniskretsen.
Men lika bra som på storhetstiden? Nej!Visserligen spelar han stundtals emellanåt lika bländande som då men jämnheten är borta och så också motståndarnas skräck. Förr fick Federer tre, fyra game tack vare sitt namn och motståndare som undkommit spelmässig utklassning vinkade glatt till publiken från sin väg av banan.
–Kanske känner fler spelare nu att de kan besegra mig och det är ganska naturligt eftersom jag åkt på några förluster som jag inte gjorde tidigare.
Oavsett idrott är det många gamla mästare som sist av alla inser att de passerat zenit och en del av dem fortsätter långt efter det att stjärnan slocknat för gott.
Om Federer har insikten att lägga av i tid återstår att se.
”När man placeras på bana tre istället för centercourten är det dags att fråga sig vad man håller på med”, sa han i en DI-intervju inför turneringen.
Vilken ynnest det är för Stockholm Open att ha Federer i startfältet blir ännu tydligare då vi ser till att han har spelat bara sju 250-turneringar (de minsta på touren) de tre senaste säsongerna.
Den oinvigde kan tycka att Federer med 16 Grand Slam- och 17-Masters 1000-titlar ska jogga sig fram till final i en turnering av SO:s storlek men kanske är det i själva verket tvärtom så att det är just i dessa sammanhang han och de andra stjärnorna saknar skärpan de visar då de tyngsta titlarna står på spel.
Federers senaste titel i en mindre turnering kom i Halle 2008 och det skulle inte vara en jätteskräll om han i en SO-kvart kommer till korta mot landsmannen Stanislas Wawrinka. Förresten är väl huvudsaken ändå att den svenska publiken efter år av väntan får se tidernas störste på plats – innan hans stjärna slocknat.
