Glitter och galor hör vintern till. Julen räcker inte, vi måste ha mer för att stå ut.
Idrotten bidrar på flera sätt. Dels genom ett ökande antal galor, dels genom alla dessa trevliga sammanfattningar idrottsåret.
Det rör sig inte bara om SvD:s bragdguld, Jerringpriset, Guldbollen, Diamantbollen och alla priskategorier på Idrottsgalan i januari. Massor av tidningar landet runt har sina egna ”bragdmedaljer”, som skall premiera bygdens främsta idrottsutövare. Här får Riksidrottsförbundet en fantastisk sammanfattning av idrottsläget gratis.
Ingen mänsklig verksamhet är problemfri och det gäller också de olika ”riksbelöningarna”. Hur skall besluten fattas? Under några år på 1920-talet fick SvD:s läsekrets avgöra frågan i omröstningar. När namninsamlingar i ett antal juvelerarbutiker
gav en stor majoritet för den duktige seglaren Sven Salén, bestämde man sig för att tillsätta en guldmedaljnämnd som sedan dess avgjort frågan. Man var rädd för styrda kampanjer. Guldbollen utdelades tidigare på grundval av en omröstning, men numera sköter Aftonbladets sexmannajury frågan.
Radiosportens succé på området, Jerringpriset, utses i en omröstning bland lyssnarna. Risken för kampanjer är stor, men den motverkas samtidigt av det breda allmänna intresset. Omröstningarna om Jerringpriset har tenderat att bli ett val av den populäraste idrottsutövaren, kanske inte alltid den främsta.
En tjusning i dessa frågor är att ingen åsikt är felaktig. Det finns ingen objektiv sanning, vilket kan göra debatterna trevligt heta.
Färskast på området är Idrottsgalan, som dock snabbt skaffat en stark ställning. Man har hittat en form, som gör fotbollsgalan till en pyssling. Idrottsgalan arbetar med en nomineringskommitté, som i sju klasser tar fram kandidater, som sedan ”idrottsakademin” på nära 300 personer
skall välja bland. Här kan det bli problem, särskilt starka idrottsår. Alla framstående svenska idrottsmän får helt enkelt inte plats.
Häromåret försvann golfens Annika Sörenstam, i år är det den handikappade skytten Jonas Jacobsson, som trasslar till det. Jonas, är med sina fyra guld i Paralympics en given kandidat både till Bragdguldet och Jerringpriset. Däremot har han inte nominerats till någon av huvudkategorierna inför Idrottsgalan. Reglerna lär hindra detta, de rörelsehindrade skall nöja sig med ett eget pris. Med fog reagerar många handikappade mot detta.
Regeln borde försvinna. Kan man jämföra hästhoppning med kanot borde det också gå att - utan sentimentalitet - värdera handikappade idrottsmäns prestationer i jämförelse med ”normala” utövare.
Svårt? Varför skulle det vara lätt?
