Det har knappast undgått någon att Zlatan Ibrahimovics jakt på Champions League-bucklan börjar i kväll på hans tidigare hemmaplan, Giuseppe Meazza i Milano.

Det är inför Inters fans det ska avgöras om Barcelona vunnit eller tappat i slagkraft med svenskens inträde. Att Samuel Eto’o har gått i andra riktningen gör jämförelsen mer än kittlande.

Och visst, anfallsstjärnorna kommer att avgöra matcher – kanske redan i kväll.

Ändå betyder en annan övergång mer.

Mästarna från Barcelona var en titelkandidat utan Zlatan Ibrahimovic och är det förstås också med honom.

Inter blev det med Wesley Sneijder.

När José Mourinho förra säsongen tog sina italienska mästare ut i Europa hade han ett försvar som höll, ett anfall som skrämde – och stackars Esteban Cambiasso som slogs mot övermakten däremellan.

Mot de bästa lagen i Champions League var Dejan Stankovic helt enkelt för långsam, Patrick Vieira för gammal och Javier Zanetti inte nog kreativ.

Den 100-åriga trion är fortfarande kvar men får på sikt svårt att behålla sina platser. Genoaförvärvet Thiago Motta är ett ettrigare defensivt alternativ till Vieira och Sulley Muntari bör tack vare sin offensiva förmåga kliva förbi Zanetti.

Wesley Sneijder är kvickare, jobbar hårdare, orkar mer och skjuter bättre frisparkar än Stankovic.

Inter ska utan problem följa med Barcelona till åttondelsfinalen. Skillnaden mot i fjol är att italienarna med holländaren har verktyget att ta sig ännu längre.

För Zlatan Ibrahimovics del handlar mycket om hunger.

Dels måste han kontrollera sin egen iver och behålla tålamodet när han inte får känna på bollen lika ofta som i Inter.

Sedan kan han bara hoppas att alla mästare runt omkring vill ha mer, att de är beredda att offra allt en gång till.

Minsta lilla mättnad och chansen att försvara titeln är borta.

Den värsta konkurrenten hade ju råd att släppa Wesley Sneijder …