Det blåser rejält efter nedskärningarna mot föreningarna i Stockholm. Varje dag fortsätter ledsna och ilskna ledare, läsare och föräldrar att höra av sig till Svenska Dagbladet efter våra artiklar.
De lär inte bli gladare i dag efter att ha sett den här listan – den är ingen prydnad för idrottspolitikerna.
Det är inte bara underkänt. Det är riktigt uselt.
Idrottsborgarrådet Regina Kevius (M) tycker i sitt hjärta att det är för lätt för alla ideella ledare att få bidrag. Och hon är övertygad om att sponsorer och föräldrar ska kunna ersätta de här pengarna.
Men mot det talar fler tunga fakta:
•Sponsorsjakt är svårt.
Om inte ens de stora elitklubbarna kan få runt sin verksamhet – hur ska då de små breddföreningarna lyckas?
•Att ragga sponsorer tar oerhörd tid.
Jag tycker nog att det är bättre att de ideella ledarna ägnar sina timmar åt det som är viktigare: lära barn att idrotta, träna, umgås, vinna och förlora tillsammans.
•De svenska reglerna för sponsring är krångliga.
Företag får dra av kostnader för sponsring, men då krävs det en motprestation från klubben som reklamplats och fribiljetter. Det räcker dock inte.
Dessutom måste sponsringen kunna öka sponsorns intäkter – att det ger goodwill är inte tillräckligt och jag tror att det är svårt att bevisa för skattemyndigheten att stöd till knattefotboll driver upp vinsten.
Nedskärningarna på föreningarna i Stockholm drabbar förstås idrottsklubbarna hårt. Men också andra föreningar – från scouter till schackklubbar – får mindre bidrag.
Tio sparade miljoner är mycket för de drabbade klubbarna men det är en droppe i havet i stadens budget.
Utslagen handlar besparingen om ungefär en krona per stockholmare och månad. Samtidigt som kommunens skatteintäkter brukar landa på i runda slängar 30 miljarder varje år.
Dessutom är det inte första gången det skärs i föreningsbidragen i stan – politikerna har gnagt på den budgetposten sedan 2006.
Ni är många som ringer, mejlar och skriver brev. Fortsätt med det.
En av de roligaste var kvinnan som tyckte att Regina Kevius skulle prova på sitt eget recept: skära ned sin egen lön med 25 procent och söka extern finansiering för resten.
Hittills har varken hon eller hennes chef, finansborgarrådet Sten Nordin, lyckats förklara för väljarna varför det är så viktigt att spara på just de här pengarna och reta upp så många.
Det är också riktigt dåligt.
