Den svenske skippern slog en sista lov kring stenarna i boet. Niklas stirrade nederlaget i vitögat innan han sträckte fram näven till Ralph, Stöckli och hans kamrater som redan börjat fira bronset.

Det var en allvarlig ung man som stegade ut i den mixade zonen efter sin misslyckade dragning i tionde omgången:

- Vi skulle ha vunnit den här matchen, säger han. Mina stenar gled lite olika, det kändes tidigt. Jag hade inte behövt gå på den sista stenen så hårt som jag trodde.

Även soparna Fredrik Lindberg och Viktor Kjäll missbedömde farten i det skarpaste av lägen:

- Det här är det tyngsta jag någonsin upplevt. Jag saknar ord, suckade Fredrik Lindgren.

Niklas rensning i nionde (0-0) gav Sverige övertaget in mot avslutningen. Man kunde ha spelat fegare för att nå skiljeomgång, som förbundskapten Stefan Hasselborg påpekade, men Niklas Edins offensiva vurm för att träffa stenar förblev rådande till det bittra slutet.

Niklas samtal med Sebastian Kraupp illustrerade en blågul hjärntrust som curlingen kommer att ha långvarig glädje av:

- Vi kom ändå inte riktigt upp till vår EM-nivå från i fjol. Vi hade ingen solid topp, analyserar Sebastian Kraupp, uppväxt i Skärholmen söder om Stockholm samt i Sundbybergs curlinghall och son till Anders, två gånger OS-reserv till lag Peja Lindholm.

Framtiden?

- Vi kör på i Karlstad. Jag ska ta upp mina studier på civilekonomprogrammet i april, men det ska gå att förena med curlingsatsningen. OS om fyra år är vårt stora mål, säger Sebastian Kraupp, ännu utan att sjunga på värmländska.