Det utspelades dramatiska scener efter målgången av maratonloppet. Isabellah Andersson föll ihop i hettan när hon intervjuades om loppet.

Hon fick läkarvård, tillfälligt blodtrycksfall konstaterades, och efter att ha vilat ut i 45 minuter kände hon sig så pass bra att hon redan såg fram emot ett lättare kvällspass på fem-sex kilometer.

–De framför mig var bättre, det var inget jag kunde göra. Det är bara för mig att jobba mer, sade hon.

Femteplatsen är den bästa svenska maratonplaceringen i ett mästerskap sedan Kjell-Erik Ståhl blev VM-fyra 1983. Isabellah, 29 år, gjorde ett taktiskt perfekt lopp, men benen tog slut efter 32 kilometer.

–Jag vill inte klaga på värmen, det var jag som var trött. Jag blev lite förvånad, halvvägs kände jag mig väldigt bra. Nu blev det inte hundraprocentigt som jag trodde. När jag låg fyra trodde jag inte kunde bli sämre och att det kanske kunde bli pallen, men jag tappade mycket i slutet. Jag kände inte riktigt att det var så varmt förrän jag kom i mål.

Isabellah hade sluttiden 2.34,43, knappt två minuter upp till medalj. Lituaiskan Zivile Balciunaite tog överraskande hem guldet på 2.31,14.

Svenskan var inte ensam om att kollapsa i målområdet. Sjukvårdsfolket hade fullt upp att bära iväg stapplande, spyende löpare bland träden i Parc de la Ciutadella, men alla återhämtade sig mer eller mindre snabbt.

–Vi visste att det skulle bli tufft. Hälften av gångarna i herrarnas femmil bröt och en tredjedel på damerna 10 000 meter, sade näst bästa svenskan Anna von Scenck.