Kutte Jönsson (bilden) är filosofie doktor i filosofi och forskar i idrottsetik vid Malmö högskola.

Han menar att det inte alls är självklart att begreppet fair play behövs.

–I absolut mening finns det inget som är fair play. Vi bestämmer själva vad vi fyller begreppet med men skulle lika gärna kunna fylla det med något helt annat. Det är halt, flytande och förhandlingsbart, säger han.

Huvudsaken är att spelet blir så rättvist som möjligt och att det finns någon slags överenskommelse mellan spelarna om vad som är ett acceptabelt beteende och vad som inte är det. Till exempel kan en filmning i fotboll vara både förståelig och fair.

–Det kan handla om en spelare som dragits i tröjan en hel match och ger sig själv rätt att kompensera för det. Han balanserar det som hänt, gör helt enkelt spelet mer rättvist.

Kutte Jönsson har svårt att förstå den upprördhet som filmningar väcker.

–Det är inte så att sporten går under. I så fall skulle den ha gjort det för 150 år sedan. Moraldiskussioner har alltid förekommit men vi tenderar att acceptera saker efter hand. Innan straffsparken infördes skulle spelarna inte sparka ned varandra. Det var otänkbart. I dag ifrågasätter ingen behovet av regeln.

Hur ser du själv på filmningar?

–Jag ser det mer som en slags utveckling. Det behöver inte vara bra men kan leda till att spelet blir bättre. När en forward kommer framrusande vet försvararen att han kan falla enkelt och måste anpassa sig till det. Det går inte att smälla på runt benen. Spelet blir mindre brutalt och anfallarna får större svängrum.

Jönsson tror att en starkt bidragande orsak till utvecklingen är den globaliserade idrotten.

–Det blev uppmärksammat när Pontus Wernbloom började använda sig av tricks som bröt mot det svenska idrottsmoralsystemet – snackade och lade sig. Men kanske var det helt enkelt så att han spelade internationellt.

Ett problem med begreppet fair play är skillnaden mellan vad spelarna säger och gör. Det som inte är okej utåt kan vara tillåtet eller obligatoriskt i omklädningsrummet.

En straff ska slås i mål, oavsett om den är korrekt dömd eller inte. På elitnivå handlar det om att skaffa sig bästa möjliga förutsättningar att vinna.

Jesper Thiborg, utredare på idrottsvetenskapliga institutionen i Malmö, visade i sin C-uppsats – en studie där 150 fotbollsspelare fick besvara frågor om personlighet, motiv för sitt idrottande och inställningen till fair play – att ju större betydelse tävlandet har för en idrottare, desto mer benägen är han/hon att begå regelbrott.

–En moralförändring måste komma inifrån, från spelarna. Jag tror att mycket bestäms i den idrottsmiljö man befinner sig. Blir man inte socialt bestraffad fortsätter man att bryta mot regler och normer för att vinna, säger han.

Kutte Jönsson menar att även faktorer vid sidan av själva idrotten kan spela in.

–Det kan vara ekonomiskt intressant att tänja på gränserna. I de stora ligorna och turneringarna står mycket pengar på spel, kanske en hel framtid. Då blir man möjligen mer benägen att försöka sig på en fuling, säger han.