Även om beskedet från måndagens magnetkameraundersökning självklart är mest nedslående för Thomas själv skapar det också oro kring Davis Cup-laget.

Sverige möter Israel 6–8 mars och frågan är var kapten Mats Wilander ska hitta sin andre singelspelare bakom Robin Söderling.

Jonas Björkman lägger av efter säsongen och var ”Pim-Pim” står våren 2009 går inte att sia om.

Alternativ saknas.

Det som såg ut att bli en promenadseger för svenskarna är plötsligt en tuff uppgift.

Men långt värre är att skadan riskerar att ända karriären för Sveriges senaste Grand Slam-segrare.

Efter två års hälseneproblem och ovisshet fick Thomas beskedet i går.

–Jag har något som heter Haglunds deformation och det kräver operation.

Magnetkameraundersökningen gav svaret.

Chockbesked?

–Nej, det kan jag inte säga. Jag har ju hela tiden vetat att något varit fel. Men det har funnits två olika uppfattningar om vad som orsakat problemen, säger Thomas som tidigare förklarat att han ska spela även nästa säsong.

Plötsligt är hans framtid mer oviss.

–Jag måste kunna ju göra mig själv rättvisa om jag ska spela vidare. Nu är jag mycket begränsad eftersom jag inte kan köra all träning som behövs.

En utväxt på Thomas häl klämmer på en slemsäck och orsakar kronisk inflammation och östgöten tvingas spela på smärtstillande.

Han hade i går kontakt med den holländske läkare i Amsterdam som är expert på denna typ av skada och som förmodligen kommer att utföra operationen.

När?

–Vet inte. Jag får ta ett beslut efter Stockholm Open, säger Thomas som iskallt räknar med att komma till spel i kvällens match mot spanjoren Albert Montanes.

–Att spela på hemmaplan är otroligt roligt och det vill jag inte missa.

Han har en finalplats och många rankingpoäng att försvara från förra året, och sorti redan i‑kväll mot spanjoren skulle innebära att Thomas tappar runt 30 placeringar från sin nuvarande 87:e plats.

Med en operation och långt uppehåll ovanpå det kommer Thomas Johansson att ta sig en funderare på framtiden.

–Just nu är det ingen idé att spekulera. Konvalescensen blir kanske två, tre månader eller åtta, tio månader. Först när läkaren tittat närmare på skadan och kan bedöma hur länge jag blir borta kan jag besluta om framtiden.