Efter bara två dagar på bokdiskarna trycks Jag är Zlatan i en tredje upplaga. Förlaget talar om årets succé. Andra tror att Zlatan kan bli e-bokens genombrott i Sverige.
Foto: dan hansson
Rosengård, början av 1990-talet. Lille Zlatan Ibrahimovic har hållit sig undan efter skolan som vanligt, spelat fotboll och cyklat runt på stulna cyklar. Cyklar stjäl han ofta, fotbollen finns där jämnt.
Zlatan bor med pappa Sefik och när han kommer hem hungrig sliter han upp kylskåpsdörren och hoppas på att det ska finnas nåt att äta.
Men kylskåpet är nästan öde – igen. Ölburkarna står i givakt på borden och i hyllorna runt om i lägenheten. Det är tomt på sällskap, Zlatan är ensam, Sefik är ännu ensammare, men allra mest är det tomt på mat.
”Snälla, snälla, låt det finnas något! Men nej, ingenting, bara det vanliga: mjölk smör, en limpa och i bästa fall juice, Multivitamin, fyralitersförpackningen, inköpt i den arabiska butiken för att det var billigast, och så öl förstås, Pripps Blå och Carlsberg, sexpack med sån där plast omkring sig. Det fanns en smärta i det jag aldrig glömmer”.
Det är en blixtskildring ur Zlatans uppväxt från hans nya bok Jag är Zlatan Ibrahimovic som kommer i dag.
Det är inte särskilt mycket bättre när han prövar hemma hos mamma Jurka och halvsyskonen som bor i närheten:
”Det var inte alltid öppna famnen. Det var mer: Vad fan, ska Zlatan komma också? Ger inte Sefik honom mat? Och ibland fick jag en utskällning: Är vi gjorda av pengar, eller? Ska du äta oss ur huset?”
Pengarna räckte sällan till, det var snabbmakaroner med ketchup som gällde.
Albert Bonniers förlag, styrelserummet på Sveavägen 56, i november 2011. Zlatan Ibrahimovic är mångmiljonär, har just fått sin sjätte guldboll och lutar sig framåt och ler:
–Jag kände mig annorlunda, jag kände att jag behövde vara tio gånger bättre än alla andra, fotbollsmässigt för att jag skulle lyckas.
–Det var så det var. Jag valde att alla ska få veta allting, för jag tror att det gör att folk förstår mig bättre som människa och person. Var jag kommer ifrån och varför jag är här i dag.
Vad var det som var allra jobbigast att berätta?
–Familjebiten, mest av allt med tanke på vad folk kommer att säga och vad som kommer att skrivas. Men alla är förberedda, jag har gått igenom allting. Jag berättade för mamma och pappa förra veckan. Men det var så det var, det är inget att snacka om.
I dag är hans kylskåp proppfullt, för minnet av det hungriga barnet går aldrig ur honom.Jag kommer ihåg en gång när Vincent grät för att han var hungrig. Ändå kokade pastan på spisen. Då flippade jag ut fullständigt.
–Jag kräver alltid av Helena att kylen ska vara full, hela tiden. Det är det värsta som finns. Jag kommer ihåg en gång när Vincent grät för att han var hungrig. Ändå kokade pastan på spisen. Då flippade jag ut fullständigt. Jag ville förklara för honom hur jag hade det, men det kunde jag inte.
Och uppväxten på Rosengård var hård – på många sätt. Zlatan flyttade runt, gick i olika skolor och hade svårt att få kompisar.
Var du ensam som liten?
–Det var jag. Det var bara jag och pappa och han jobbade väldigt mycket. Jag var mycket på egen hand, jag fick fixa saker själv. Det var min egen väg. Vi saknade nåt i hemmet, jag tror vi saknade en kvinna framförallt. Men hade vi haft det kanske jag inte hade varit den jag är i dag.
Hemma var det inte särskilt lugnt. Pappan lyssnar på jugoslavisk folkmusik, följer kriget på Balkan på tv och dricker öl. Hans humör svänger, han kan blixtra till och skrika som en björn och det skrämmer. Ibland blir han ett lejon som försvarar sina barn. När Zlatan blir äldre känner han igen varningssignalerna; Zlatan börjar hälla ut ölen och för ett eget lågintensivt krig mot drickandet.
–Hur jag skulle uppföra mig eller behandla honom när han väl var full, det var nåt man lärde sig. Sen blev det en vanesak. Han gav sig aldrig på barnen, aldrig. Men man undrade över konsekvenserna, vad som skulle hända med honom.
Ibland har de det bra tillsammans, andra dagar är Sefik full och därifrån har Zlatan ”rena skräckbilder i huvudet”. Det är fruktansvärda bråk.
–När jag själv började testa alkohol fick jag bilder i huvudet, flashbacks från min pappa, så att jag blev rädd. Det är klart att jag kan ta en drink ibland, vin eller champagne, men jag dricker mig inte full. Både jag och lillebrorsan har de minnena.
Den tuffa uppväxten präglar hela hans barndom. ”Vi körde inte med kramar”, säger han.
Det fanns ingen som hjälpte till med läxor, ingen undrade om han hade några problem, ingen hjälpte till. Och när Zlatan en dag springer gråtande hem från dagis efter att ha ramlat ned från ett tak är det ingen klapp på huvudet han får. Det är en örfil.
Men oftast räckte det inte med örfilar när det brast för mamma Jurka:
”Hon slog oss med träslevar och det hände att de där slevarna gick sönder, och då fick jag pallra mig iväg och köpa en ny, som om det varit mitt fel att hon slagit så hårt... ibland fanns inga såna där slevar hemma, och en gång kom morsan efter mig med en brödkavel. Men då hann jag undan”, skriver Zlatan Ibrahimovic.
–Hon slogs med en träslev, flera gånger. Men vi var fem barn hos morsan, och hon städade. Och vi var helt vilda. Om hon bad oss att sitta började vi hoppa, det var hela tiden tvärtom. Hur skulle hon få disciplin? Hon var hård i sitt sätt att uppfostra oss. Det var träskedar fram och tillbaka och när jag kom hem med en blåtira kunde jag få en smäll. Men det har gjort mig till den personen jag är idag. Vem vet vad som hade hänt med mig annars?
I dag är relationen till mamma Jurka ändå kärleksfull.
–Jag respekterar mamma för allt hon gjort. Hon skulle ge mat till fem barn.
Också med pappa Sefik har Zlatan en fin relation i dag. Men det är först i sena tonåren, när Zlatan plockats upp i MFF:s A-lag som det börjar läka. Vändningen är när Zlatan ser pappan på en träning för första gången.
”Jag tror att det är en av mina största stunder. Jag lovar. Jag fick honom tillbaka” skriver Zlatan.
– Pappa gjorde sitt bästa. Tack vare honom är jag den jag är i dag.
Zlatans hemmiljö är ofta full av kaos. En av hans systrar gick på droger och gömde knark hemma, hans mamma satt häktad för häleri, socialen kopplades in. Pappan kastar ut Zlatans halvbror, mamman bryter med två av halvsystrarna: den ena efter droger och behandlingshem, den andra efter ett bråk om en pojkvän.
Hans första fotbollsskor kostade 59,90 på Ekohallen och ”låg intill tomaterna och grönsakerna”. Då var Zlatan lagets fattiglapp; snodde träningskläder, snattade och stal cyklar.
Hade du inte blivit fotbollsspelare så ...?
–Det frågar jag mig också. Det är mycket möjligt att jag hade blivit kriminell utan fotbollen med tanke på den kretsen jag hade runt om mig, det hände mycket som inte var enligt regelboken. Där jag kom ifrån blev man inte advokat, det handlade om att klara sig på egen hand.
–Så det är en bra fråga. Mycket möjligt kriminell. Mycket möjligt advokat. Jag hade kanske sålt cyklar, jag snodde hur många som helst, säger han och skrattar.
Om du fick ändra på nåt i din barndom?
–Ingenting. Då hade jag inte blivit den jag är i dag
Ur denna uppväxt reser sig Zlatan och blir bäst av alla. Resan tar honom till Malmö FF, till Ajax, till Juventus, Inter, Barcelona och Milan, till VM och EM.
Zlatans Rosengård är en annan värld än resten av Malmö och det dröjer tills han är 18 innan han är inne i centrum, han tittade aldrig på svensk tv och var över 20 innan han visste vem Ingemar Stenmark var. Han håller inte ens på Sverige i fotbolls-VM:
”Alltså, jag var från Rosengård! Jag sket fullständigt i svenskarna. Jag hade hållit på Romario och Bebeto och dem, och det enda som intresserade mig med den där Ravelli var hans shorts. Jag funderade på var jag kunde sno ett par likadana”, skriver han.
Hur svensk känner du dig i dag?
– Mycket mer än tidigare. Nu känner jag mig inblandad i Sverige genom fotbollen. Jag ser mig som svensk, jag tillhör landslaget, jag är från Sverige. Men det var en helt annan värld för mig tio-femton år tillbaka.
– Ändringen kom när jag träffade Helena. Jag började kolla på svenska filmer. Beck ... vem hade trott det? Jag började kolla på svenska program, blev mer insatt i systemet. Jag fick inte det presenterat för mig när jag var liten. Men det kom genom Helena.
I boken, som skrivits tillsammans med författaren David Lagercrantz finns bollen och målen med nästan överallt. Den magiska tekniken tränar han upp i matcherna på Rosengård, han ger småungarna en tia om de kan ta bollen från honom och lär sig skydda bollen med kroppen. Han studerar finter, går djupt in det, och spelar fotboll på tv-spel.
En del av tv-spelslösningarna tar han med sig ut på planen. Och han är aldrig nöjd: varje match, varje träning slutar med att Zlatan tar med sig något hem.
Men karriären kantas också av bråk: i Ajax skär det sig med tränaren Co Adrianse, med Louis van Gaal, och med unga stjärnan Rafael van der Vaart. I Italien blir det bråk med Jonatan Zebina, Patrick Viera och Didier Deschamps. I Milan blir det ett brutalt slagsmål med Oguchi Onyewu – och med Barcelonas tränare Pep Guardiola funkar det inte alls, även om Zlatan försöker anpassa sig.
Bäst går han ihop med hårda, auktoritära tränare som Fabio Capello. Och Capello gör om Zlatan, ”bankar Ajax ur honom”. I Juventus blir Zlatan till sist en målgörare, artisten försvinner mer och mer och en krigare växer fram:
–Han satte in mentaliteten i mig. Det är det jag spelar på nu och det är därför jag gått så långt. Jag kommer från elegant fotboll, teknisk fotboll som jag fortfarande har i mig från Ajax. Men han fick mig att bli mer konkret, en killer.
Vid 30 års ålder ser Zlatan slutet på sin karriär. 2014 går kontraktet med Milan ut, kanske spelar han två mästerskap till för Sverige. Sedan är epoken Ibrahimovic över.
Efter bragdmatchen mot Holland menar många läsare att han borde petas från landslaget, Sverige spelar bättre utan honom, heter det:
–Det är ett lag, de ska klara sig utan mig, säger Zlatan.
Kan du känna att landslaget ibland är bättre utan dig?
–Nej. Jag vet vad jag kan göra på plan.
–Det viktigaste för mig är att bli så komplett som möjligt, inte att vinna EM, VM eller Champions League. Jag vill vara bra på allt.
