När det ska stridas om poäng och av hävd mer hållas emot än spela ut – vågar AIK satsa på läckra lirare före tacklande kämpar? Jag skulle gärna se ett kreativt trendbrott.
Özkan var på U21-uppdrag i helgen utan att symptomatisk nog få en enda spelminut av förbundskapten Jörgen Lennartsson (Finland 0–1). Samtidigt glänste Mutumba mot Gif Sundsvall i genrepet.
De båda mittfältarna har en repertoar utöver det vanliga. Men i svensk fotboll tycks tekniska förmågor ha en större bevisbörda än spelare med begränsad repertoar.
Att riskera något med bollen misstänkliggörs i förhållande till att ligga på rätt sida om motståndaren och som högsta prioritet delta i pressen eller jaga andrabollar. Den omvända ordningen råder på till exempel Camp Nou.
Det ska bli intressant att se hur finurlige Stahre, som jag förstått var mannen, låt vara i en annan position, som såg till att Özkan värvades från BP, förvaltar sina råämnen:
Säger han: Här har du första tröjan i premiären mot Halmstad, ”Gabbe”! Utmana så mycket du orkar och gå på skott, Martin!
Syrianskättade Özkan, som i verkligheten innehar sista tröjan (27) i A-truppen, har bara medverkat i 33 allsvenska matcher och gjort fem mål sedan han lämnade BP mitt i säsongen 2006.
Inte mycket för en offensiv mittfältare, låt vara ännu inte fyllda 23 år, men som när han kom till Råsunda faktiskt liknades vid Kaká.
Muskelbristningar i parti och minut har försvårat genombrottet, men det är inte hela sanningen. Kravbilden har gjort det svårt att känna förtroende och växa.
Valet för Stahre blir om han ska fortsätta satsa på 35-årige Daniel Tjernström som central kraft. I så fall förvisas Özkan, i bästa fall, till en kant. Jag skulle hellre se honom som en central innovatör.
Jorge Ortiz behöver en bättre passningsspelare än Tjernström bredvid sig kring mittcirkeln om argentinaren i sin tur ska kunna bli den spelförare AIK saknat sedan Dulee Johnson försvann. Magneten Ivan Óbolo skulle också kunna dra fler dessutom bollar till sig.
Valen kan sägas stå mellan pålitlig arbetskapacitet och oberäkneligt konstnärskap, en prioritering som även gäller Martin Kayongo-Mutumba.
Allsvensk debutant redan som 17-åring 2002 och ett yrväder på vinterlägret i La Manga 2003, men efter det en i mängden av talanger på villovägar.
Martin har efter tre års exil i Finland byggts upp av Stahre i Väsby och är en intressant spelare med internationellt tillslag på liggande boll.
Frågan är dock hur mycket Stahre och hans kollegor Andreas Alm/Christer Swärdh vågar förändra i sina laguttagningar? När stora och grovhuggna hallänningar, närkingar och skåningar radar upp sig på andra planhalvan i kampen om tre poäng.
Den nya AIK-ledningen har gjort sitt bästa för att kapa förtöjningarna till det gamla.
Emotionellt var det förmodligen ganska knepigt för Mikael Stahre att efterträda Rikard Norling; två unga tränare som jobbat parallellt inom klubbens organisation. Inte minst eftersom spekulationerna om tränarbytet startade så tidigt.
Men Stahre verkar leva mer efter en inre trygghet och övertygelse än yttre fasad av samma komponenter som kom att hämma Rikard Norlings gärning.
Lyckas Stahre ge sina spelare lika gott självförtroende som Norling gav fansen blir AIK att räkna med. Men innan man kan sikta mot toppen måste en del obekväma beslut tas.
Oförlösta förmågor som Özkan och Mutumba väntar med spänning på besked.
