Dahlbo är tillförordnad vd i HQ Bank och får nu massiv kritik för den uppkomna situationen som ledde till att Finansinspektionen i lördags drog in bankens tillstånd.

SvD:s näringslivsreporter Jan Almgren skriver i sin analys bland annat att Dahlbos hoppfulla yttranden de senaste månaderna framstår som rena dimridåer när vi nu tagit del av Finansinspektionens sågning av HQ Banks styrelse och ledning.

”Vad visste han (Dahlbo) och hur mycket mörkades?” skriver Almgren.

Innan svaren finns på bordet och skuldbördan fördelas finns ingen anledning att kräva Dahlbos avgång som förbundsordförande.

Lika självklart är att han ska lämna uppdraget om det visar sig att han misskött sitt arbete i HQ Bank på ett sådant sätt att förtroendet för honom gått förlorat.

Varför blanda ihop vad Stefan Dahlbo – eller vem som helst för den delen – gör i sitt arbete med ett ideellt uppdrag som han eller hon har och ägnar en del av fritiden åt?

Jo, därför att det handlar om ett förtroendeuppdrag. I det här fallet har Svenska tennisförbundets medlemmar valt Stefan Dahlbo därför att de tror att han är rätt person att leda svensk tennis. En av hans viktigaste uppgifter är att knyta nya sponsorer till sporten.

Även om han själv inte svarar för det praktiska arbetet är Stefan Dahlbo ansiktet utåt och med ett gott anseende i näringslivet ökar en ordförandes möjligheter att skaffa nytt kapital till verksamheten.

Men vilket företag skulle känna sig trygg med att satsa pengar i ett förbund där det visar sig att den högst ansvarige har noll koll och i värsta fall är ohederlig?

Inget säger att det sistnämnda stämmer in på Stefan Dahlbo men det är illa nog om det när härvan nystats upp visar sig att hans förtroendekapital ändå är förbrukat.

På tisdag i nästa vecka har Svenska tennisförbundet styrelsesammanträde men jag tvivlar på att Dahlbos roll ens tas upp till diskussion – åtminstone har miljön i styrelserummen inte varit av det syrerikare slaget då det tidigare handlat om känsliga frågor rörande personer högt upp i hierarkin.