I dag hjälper guldet på 50 fritt henne på vägen mot nästa stora mål, OS i London:

– Ibland tänker jag på det när jag simmar och det känns trögt. Då vet jag att jag i varje fall har lyckats med det här. När man tränar ganska hårt är det lätt att tro att jag aldrig mer kommer att få upp farten och bli snabb och explosiv igen. Men då tänker jag att det var nog så här det kändes fyra månader före VM också, så det är okej, säger hon och ler.

Men sim-VM i Shanghai i somras började inte bra för den svenska truppen. Och den största guldchansen av alla brände Therese Alshammar själv.

Hon är världens bästa sprinter men det är framför allt på paraddistansen 50 fjäril som hon är extremt svårslagen. I Shanghai där den fuktiga luften låg som ett våtvarmt omslag över staden – det var sällan under 35 grader – simmade ”Tessan” som en säl och såg ohotad ut på 50 fjäril igen. De tiderna hon gjorde nästan på beställning var ingen annan i närheten av.

Men den finalen slutade med en besvikelse: hon gjorde hon ett av årets sämsta lopp och tog silver på för henne rätt mediokra 25,76 – fem hundradelar bakom holländskan Inge Dekker.

Holländskans segertid hade Alshammar gått under sex gånger 2011, och hon var snabbare än så i både försök och semi.

Dagen efter, när hon stod på startpallen i sin sista final, på 50 fritt, var hon inte längre favorit. Hon hade sju tuffa konkurrenter omkring sig, däribland eleganta holländska favoriten Ranomi Kromowidjojo. Och hon skulle dessutom slåss mot sina egna prestationskrav och sin historia.

Två guldchanser – i Rom 2009 var hon ännu mer överlägsen inför finalen men blev bara fyra på 50 fjäril – hade försvunnit eftersom ”Tessan” spänt bågen för högt.

Nu lyckades tränaren Johan Wallberg med det svåraste: att få Alshammar att simma avslappnat.

– Efter finalen på 50 fjäril visste jag att, nej så här vill jag inte känna igen. Och Johan fick mig att ladda om. Jag vill inte att det skulle bli som förra gången. Så jag släppte många av mina prestationskrav, det här att allting måste vara så perfekt i alla förberedelser och hur jag skulle simma loppet.

Sedan gick starten. 24,14 sekunder senare jublade hon efter ett briljant lopp. För trots att holländska veteranen Merleen Veldhuis var supersnabb och lagkamraten Kromowidjojo ännu snabbare kunde ingen hota ”Tessan”.

Vad minns du allra mest av guldloppet?

– Jag har en liten bild av de sista fem metrarna. Vi övar väldigt mycket på att jag ska vara snabb då, men jag tror inte att jag var särskilt snabb just de sista armtagen. Ändå har jag en skön känsla just då, jag ser ju att jag har bra grepp på loppet. Den känslan minns jag, de sista två armtagen är bara glädje.

Guldet på 50 fritt är hennes största seger. Det är en olympisk distans, konkurrensen är hårdare än på 50 fjäril som inte finns med på OS, hon simmade snabbare än någonsin – och hon vann utan att vara favorit.

Efter VM har segertåget fortsatt. Therese Alshammar vann den sammanlagda världscupen ännu en gång och befinner sig just nu i Australien. Här ska den hårda grundträningen i Sydney ligga till grund för fler medaljer.

Det är bara två som fattas.

Det ena är ett OS-guld – Therese Alshammar har två silver och ett brons från Sydney 2000 hemma. I London nästa sommar är hon Sveriges kanske största guldhopp.

Det andra är Bragdguldet. Therese Alshammar har varit uppe i diskussioner i bragdnämnden tidigare. Senast var det 2007, efter hennes första VM-guld på 50 fjäril i Perth.

– Det är alltid smickrande att vara kandidat, men det finns många andra som gjorde bra insatser också, säger Therese Alshammar.

Har du koll på de andra tunga kandidaterna?

– Sådär. Jag är intresserad av hästhoppning, det tycker jag är kul. Rolf-Göran tycker jag gjorde en bragd. Och friidrott kollar jag gärna på, men det är inget som jag följer fanatiskt. Jag såg damfotbollen i somras. De spelade fint hela turneringen, det var jätteroligt. Men jag gillar inte att jämföra olika idrotter, säger hon.

Vad är en bragd för dig?

Therese Alshammar blir tyst, ovanligt länge, och blundar lite. Sedan ler hon och svarar:

– Att man överträffar sig själv. Att man gör någonting som omgivningen inte riktigt förväntat sig. Det är en bragd.