Förbundskaptenen har inte kunnat glädjas över ett endaste blågult mål när hans lag på främmande mark mött ett landslag lett av en holländare.
Det rasslade visserligen förgäves i nätet i straffläggningen mot Dick Advocaats Holland i EM-kvartsfinalen 2004, men det var 0–0 efter full tid och förlängning i Faro-Loulé. Efter den mållösa VM-premiären i Tyskland mot Trinidad & Tobago 2006 strödde Leo Beenhakker salt i Lagerbäcks sår genom konstaterandet att Sverige är världens mest lättlästa landslag.
Och i EM-epilogen mot Ryssland (2–0 i Innsbruck) 2008 drog Guus Hiddink med sin konst att förmedla spelglädje ner byxorna på Sveriges förbundskapten.
Kan Erwin Koeman ingjuta liknande inspiration i ”Pustans söner” blir det en apatisk afton för svenska fans i Budapest. Ronald Koemans äldre bror, Europamästare med Holland 1988, har visat mål och mening med sitt ungerska landslag. Den fotboll magyarerna briljerade med på Råsunda förra hösten då Sverige efter mycket om och men vann med 2–1 hade det mesta – utom en vass avslutare. Dyker en sådan upp i straffområdet på Ferenc Puskás-stadion är VM kört.
Det kan inte bara vara en slump att vår förbundskapten har så svårt mot holländska tränare.
Deras av hävd frisinnade attityd till spelet går stick i stäv med Lagerbäcks läror om att allt ska vara förhandsbestämt.
Det är inte konstigt att holländare genom sitt sinnelag då också har lättare att förmedla insikter till spelarna om att fånga ögonblicket i flykten.
Flexibiliteten tar sig även uttryck i en vana att använda spelare till olika saker, beroende på motstånd.
Som Hiddinks spännande gärning med Australien i VM 2006, då han använde sin trupp som en verktygslåda.
Är det någon som tror att Lagerbäck skulle våga peta Mikael Nilsson och möta Ungern med en högerback som kan vara ett anfallsvapen?
Att lyssna till en holländsk tränare uttrycka sig om fotboll är ett privilegium. Det vilar en intensiv hjärtlighet över engagemanget.
När jag i går hörde Lagerbäck prata var det som om någon hade tryckt igång en bandspelare med en kommuniké.
Han försökte ironisera över de svaga avsluten på träningen, men det blev bara tomma ord.
Det är klart att framförande har att göra med personlighet. Med tanke på att spelarna ska lyssna till samma temperamentslösa tal är det inte konstigt om motivationen tryter.
Det är inte heller konstigt att Lagerbäck är trött på medierna. Uppsynen från podiet avslöjade att han för femtioelfte gången i blågul tjänst tvingades sitta och kasta pärlor till svin.
Lagerbäck har snart varit förbundskapten dubbelt så länge som Tommy Svensson. Att aldrig riktigt kunna/vilja säga som det är tar på krafterna. En sak är dock säker: På lördag räcker det inte för Lagerbäck att bara vara sig själv.
