Tom Nilsson är 19 år och på väg mot sitt hittills största ishockeyäventyr: junior-VM i Ufa, Ryssland.

Han växte upp i Tyresö, spelade pojkhockey i Hanviken och AIK – men lämnade Stockholm som 16-åring.

Den fysiska backen är inne på sin fjärde säsong i Mora.

– Jag ville testa något nytt. Flytta hemifrån och försöka mogna i mig själv. Jag tror att det har varit jättepositivt. Man lär sig att inte ta saker för givet och måste ta egna beslut, säger Tom Nilsson.

Nilsson är en av nio spelare från Stockholmsområdet i 25-mannatruppen (bantas till 22 spelare på juldagen). Sex av dem har lämnat huvudstaden.

Tom trivs i Dalarna.

– Jag har inte ångrat mig någon gång. Jag trivdes jättebra i AIK och någon gång har man väl spekulerat i hur det skulle ha blivit om jag hade stannat kvar, men jag är nöjd över att vara i Mora.

En orsak till flytten var möjligheterna att få spela seniorhockey. Nilsson debuterade i allsvenskan under sin andra säsong i Mora.

– För att få chansen i A-lagshockeyn trodde jag att ett allsvenskt lag skulle vara bättre. Att gå från J20-hockey till elitserien är nog ett större steg. Då vågar man kanske inte släppa upp backar på samma sätt som man gör i allsvenskan. Det vägde jag in, säger han.

En annan fördel i Mora är att det är nära till allt.

– Det är en ganska liten stad. Allt blir fokuserat på hockeyn. Hallen står öppen. Man kan åka ned och köra själv. Det är enkelt att göra det du vill. Om jag hade varit kvar i Stockholm hade jag kanske bott i Tyresö och varit tvungen att pendla till Solna varje morgon. Det tar på en, säger Tom Nilsson.

Backkollegan Jesper Pettersson var också 16 år när han lämnade Stockholm. Han gick från Flemingsberg till Linköping.

– Jag fick en förfrågan så jag åkte dit och testade. Det kändes bra. De tog hand om mig, det var en skön stad och ett skönt lag. Jag gick på magkänslan, säger han.

Magen hade rätt.

– De tror på mig och ger mig mycket speltid. Vi har väldigt bra träningar, både på och utanför isen.

Skiljer sig hockeylivet i Linköping från det i Stockholm?

– Ja. I Linköping är det hockey hela tiden. Det finns tre hallar så det blir mycket istid.

Roger Rönnberg, förbundskapten för Sveriges JVM-lag.

En kille som spelar i Nynäshamn och har nära till sin ishall får sitta och pendla in till staden i stället. Det är inte bra.

U20-landslagets förbundskapten Roger Rönnberg.

Underlättar det din utveckling?

– Absolut.

För U20-landslagets förbundskapten Roger Rönnberg är den tidiga utflyttningen logisk.

– Stockholm är landets största hockeydistrikt och det finns inte elitklubbar nog för att ta emot alla duktiga killar. Då behöver de söka sig ut i landet, säger han.

Överflödet präglar inte seniorishockeyn. Där har Stockholmsishockeyn halkat efter.

– Det hänger väl kanske ihop med att man inte har en bredare bas för att ta hand om alla fantastiskt duktiga spelare man utbildar. Jag tror att man måste hitta en väg där man ger fler chansen att komma uppåt – så att man har fler att plocka av när det verkligen blir elitsatsning.

Vad betyder tillgången till ishallar för en spelares utveckling?

– Det är jätteviktigt. Det finns i Stockholmsregionen också, i småklubbarna, men man rycker många talangfulla spelare till storklubbarna för tidigt. En kille som spelar i Nynäshamn och har nära till sin ishall får sitta och pendla in till staden i stället. Det är inte bra, säger Roger Rönnberg.

Testa dig själv i senaste veckornas sportquiz

V 42 | Vem vann första Stockholm Open?

V 40 | Vilken tung titel tog Steua Bukarest?

V 39 | Vad heter vår första majorsegrare?