365 dagar om året har Christer Englund ishockey på dagordningen. Som hockeyförbundets ordförande har han ett arvode. Men inte i proportion till arbetsinsatsen, menar han.
Foto: Dan Hansson
Arvoden eller inte till idrottsförbundens styrelser? SvD kunde i‑måndags berätta att idrotten är delad i frågan. Hockeybasen Christer Englund menar att arvoden i vissa fall är något av ett måste.
Han driver ett eget bolag och under sina sex år som ordförande i Svenska ishockeyförbundet har Englund sett hur förutsättningarna för det ideella ledarskapet förändrats.
–Idrotten ser helt annorlunda ut idag. Förbunden har fler anställda och eftersom det är styrelsen som bär det yttersta ansvaret för hela verksamheten kräver styrelsearbetet långt mer tid än tidigare.
Hur mycket jobb lägger du ner?
–Jag har hockey på dagordningen 365 dagar om året. Just för att svara upp mot till exempel anställda har vi möten på dagtid under veckorna medan mötena förr i tiden las på kvällar eller helger, svarar Englund som får 63600 kronor i arvode.
–Så till stor del jobbar jag ideellt. I mitt civila yrke tjänar jag några hundra tusen mindre än mina kollegor just eftersom hockeyn tar så mycket tid.
Sett i perspektivet av att han liksom några av hans kollegor i‑de största förbunden i praktiken fungerar som heltidsanställda ordföranden kan ersättningarna te sig närmast löjligt blygsamma.
–Ibland ställer jag mig frågan om jag är ideellt arbetande eller idiot, säger han och skrattar.
Hur mycket mer får du om för - slaget till årsmötet klubbas igenom?
–Jag vill inte föregå den processen. Förutom höjda arvoden föreslås ersättning även till personer i vissa nämnder och kommittéer där det krävs professionell kompetens.
Varför?
–Svensk hockey omsätter upp mot en och en halv miljard kronor och då kan vi inte ha en amatörmässig service runt omkring.
Englund menar att varken höjda eller nya arvoden ger anledning till ett ifrågasättande om det ideella ledarskapet spelat ut sin roll i svensk idrott.
–Även i framtiden kommer idrotten att till 90 procent bygga på ideella krafter. Det finns inget motsatsförhållande till att vi samtidigt erbjuder bättre villkor till dem vi vill ska leda organisationerna.
Sker inte det befarar Christer Englund att det blir svårt att rekrytera andra än miljonärer och pensionärer till tidskrävande förtroendeuppdrag.
–Alternativet är att du har en arbetsgivare som låter dig vara borta mycket men hur många är i‑den situationen?
I första delen av SvD:s artikelserie sa bland andra bordtennisförbundets ordförande Walter Rönnmark och fäktförbundets ordförande Lars Liljegren att arvoden till styrelser hotar den svenska idrottsmodellen.
Är de stofiler som inte hänger med i utvecklingen?
–Jag vill inte gå i svaromål. De är självklart i sin fulla rätt att ha den åsikten men jag konstaterar bara att förhållande och arbetsbördan skiljer sig mycket åt i de olika förbunden. Det viktiga är att man inte förlorar mycket pengar därför att man tar på sig ett förtroendeuppdrag.
Och om förslaget om höjt arvode inte går igenom?
–Så påverkar det inte mitt enga- gemang det minsta. Men den här frågan handlar inte om mig utan om hur svensk idrott i framtiden ska få den typ av ledare som den vill ha och behöver i en tid då idrotten på alla andra områden blir alltmer professionell.
